Utvecklingen i Turkiet efter det misslyckade kuppförsöket den 15 juli fortsätter att oroa. I onsdags beordrade den turkiska regimen en massavstängning av medier. Det rör sig om tre nyhetsbyråer, 16 tv-kanaler, 23 radiostationer, 45 dagstidningar och ytterligare ett stort antal tidskrifter och förlag. Samtidigt har flera journalister gripits. Bland de gripna finns den svensk-turkiske journalisten Sahin Alpay som bland annat varit verksam vid Stockholms universitet.
I Turkiet är press-och yttrandefriheten redan kraftigt kringskuren. Freedom House lyfter, i sin senaste rapport om pressfriheten i världen som släpptes i våras, särskilt fram Turkiet som ett land där situationen för journalister försämrats på senare år. Rapportförfattarna konstaterar att landet använder anti-terrorlagar som förevändning för att arrestera regimkritiska journalister, censurera Internet och utvisa utländska korrespondenter.
President Recep Tayyip Erdogan har anklagat den religiösa ledaren Fethullah Gülen, som lever i exil i USA, för att ligga bakom kuppförsöket. Den turkiska regimen går nu extra hårt åt journalister med påstådda kopplingar till Gülen.
Erdogan har ett stort folkligt stöd och undersökningar visar också att många i befolkningen tror att Fethullah Gülen bär skulden till kuppförsöket. Med den folkliga legitimiteten i ryggen kan presidenten fortsätta sina offensiver mot medierna.
Men den turkiska regimens häxjakt på journalister slår brett och urskillningslöst. Det är uppenbart att alla de journalister som arresterats inte har kopplingar till Gülen. Bland de tidningar som stängts av finns exempelvis en tidskrift som handlar om barncyklar. Hur länge en sådan omfattande nedmontering av det fria ordet kan åtnjuta folkets stöd återstår att se.
Att militärens kuppförsök lyckades avvärjas var – trots allt – bra. En militärdiktatur kan aldrig vara en framkomlig väg för ett land. Men det är samtidigt viktigt att omvärlden inte ser mellan fingrarna med Erdogans egna attacker mot demokratin. Elisabeth Özdalga, professor vid Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, skriver i Svenska Dagbladet (23/7) att militärens kuppförsök i själva verket kan ses som en ”motkupp”. Den verkliga kuppen står president Erdogan och AKP för: kuppen mot demokratin som pågått de senaste åren och nu fått förnyad styrka. Det handlar inte bara om attackerna mot medierna, utan också om utrensningar inom rättsväsendet och den försämrade situationen för den kurdiska minoriteten.
President Erdogan är demokratiskt vald men utan fri press, respekt för mänskliga fri-och rättigheter och ett självständigt rättsväsende förtvinar snart demokratin.
Sebastian Sundel