I tumultet kring IT-härvan är det viktigt att inte glömma bort vilket ansvar regering och myndighet har för att se till att de anställa på ett säkert sätt kan larma om rådande olägenheter. Säpos förundersökning visar att personal vid flera tillfällen har försökt framföra att ett lagbrott var på väg att begås.
Visselblåsare är viktiga eftersom medborgare endast kan lita på att makt inte missbrukas om de kan vara säkra på att den granskas. Men starka skydd för visselblåsare kan också gynna verksamhetens effektivitet. Öppenheten inom den offentliga förvaltningen ska vara så långtgående som möjligt. Men i de fall som avkall måste göras kan medborgarnas förtroende vårdas genom att de kan lita på att en eventuell skumraskaffär skulle komma ut. Hur ett samhälle behandlar och talar om visselblåsare säger mycket om i vilken grad de medborgerliga fri- och rättigheterna värnas.
I Sverige åtnjuter offentligt anställda meddelarfrihet som är en grundlagsskyddad rätt att utan konsekvenser lämna information till medier. Dessutom förbjuder ett meddelarskydd myndigheter och andra allmänna organ att efterforska vem uppgiftslämnaren är.
År 2017 har visat sig vara ett särskilt gynnsamt år för den som värnar transparens. I juli trädde en ny lag i kraft som stipulerar att meddelarskyddet även ska gälla privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Några månader dessförinnan började dessutom den så kallade visselblåsarlagen gälla. Lagen ger visserligen inga nya rättigheter, men reglerar väl ett särskilt skydd mot repressalier för en arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. Lagen gäller såväl privat som offentligt anställa och konstaterar att den som utsätts för repressalier ska ha rätt till skadestånd för både ekonomisk förlust och kränkning.
Att det juridiska skyddet är långgående och tydligt är naturligtvis av yttersta vikt. Men för att lagstiftningen verkligen ska fungera måste en diskussion också föras kring hur man talar om visselblåsare och deras funktion på en arbetsplats. Om en förvaltning är sund och fri från korruption finns det ingen anledning att söka stävja de anställda. Tvärtom borde chefer och ledning uppmana sin personal att larma om missförhållanden och informera om att de är fria att tala med medier utan oro för straff.
En fundamental förutsättning för en demokrati är att yttrandefriheten fungerar. Meddelarfriheten är en huvudregel och det får inte råda några som helst tveksamheter kring den. Om en anställd anar ugglor i mossen måste chefen ta detta på allvar och om inga åtgärder vidtas ska den anställda vara väl medveten om vilka kanaler som står öppna. Allt annat är ett misslyckande.