Men det japanska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar och oppositionens splittring bidrog också. Stödet i parlamentet för Abes så kallade liberaldemokratiska parti, LDP, blir betydligt större än vad stödet var bland väljarna.
Det betyder också att den förändring av författningen som Abe vill genomföra inte självklart kommer att gå igenom. Premiärministern vill stryka de pacifistiska formuleringar som infördes efter Japans nederlag i andra världskriget. Det skulle innebära att de självförsvarsstyrkor som landet ändå håller sig med skulle erkännas som en verklig krigsmakt.
Hotet från Nordkorea, som nyligen avfyrat missiler över den japanska ön Hokkaido, är naturligtvis den omedelbara orsaken till att Abe vill skaffa sig möjligheter att rusta utan att bryta mot grundlagen. Men strax under ytan finns också en växande oro för Kinas maktanspråk i Östasien.
Frågan är känslig. Ledningen i Kina vill inte se Japan träda in i en roll som militär motvikt, och i Sydkorea lever fruktan för en återupplivad japansk militarism kvar – trots gemensamma intressen med Japan i förhållande till Nordkorea. Stödet för den pacifistiska linjen är fortsatt starkt bland väljarna och inom delar av den japanska oppositionen. Också Abes koalitionsparti, det buddhistiskt inspirerade Komeito, tycks tveka.
Ska författningen ändras så krävs två tredjedels majoritet i parlamentets båda kamrar och en enkel majoritet i en folkomröstning. Abe tycks inse svårigheterna och har antytt att tidsplanen för att ändra författningen redan till år 2020 kanske måste revideras. Den fortsatta utvecklingen av krisen kring Nordkorea kan bli avgörande.
Abes parti är, trots sitt namn, i första hand en konservativ maktapparat som bygger på organiserade fraktioner och klientrelationer mellan politiska ledare och deras anhängare. Partiet har med korta avbrott suttit vid makten ända sedan 1950-talet. Utbrytargrupper har bildats då och då men har ofta efter en tid dragits tillbaka in i LDP:s maktapparat.
Det hittills starkaste oppositionspartiet, Demokraterna, föll sönder inför årets val varvid två nya partier uppstod – det konservativa Hoppets parti och det mer liberala Konstitutionella demokratiska partiet. Det senare lyckades bäst, men inget av de nya partierna är i dag något hot mot LDP:s maktställning.
Japan skulle må bra av en mer slagkraftig opposition och återkommande regeringsskiften. Tills vidare fortsätter det mesta som vanligt.
Om Shinzo Abe får lov att vänta med den planerade författningsändringen så har han ändå majoritet bland annat för skattehöjningar som ska minska statsskulden och stärka välfärdsprogrammen som ansträngs när ekonomin stagnerar. Kanske var det just detta som var den egentliga planen bakom hela nyvalet.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör