En sådan är Bo Könberg, tidigare sjukvårds- och socialförsäkringsminister (FP) och nu rapportör till Nordiska rådet om antibiotikaresistens. I Dagens Nyheter i måndags presenterade han två huvudförslag som kommer att föreläggas de nordiska hälsovårdsministrarna. Det handlar, som Könberguttrycker det, om att motarbeta något som vid sidan av klimathotet kan vara det allvarligaste hot som mänskligheten just nu står inför.
Det kan låta överdrivet, men några siffror visar dimensionerna. Förra året avled minst 25 000 personer i Europa och ungefär lika många i USA till följd av många bakteriestammars resistens mot antibiotika. I USA infekterades 2014 två miljoner människor med bakterier som blivit motståndskraftiga.
Alexander Fleming, en av de forskare som 1945 fick Nobelpriset för sina insatser inom detta område, varnade själv för att överanvändning av antibiotika skulle leda till att bakterierna blev resistenta. Men varningarna ignorerades. Överförskrivningen antas i dag vara dubbelt så stor som den förskrivning som skulle vara medicinskt motiverad. Mer än hälften av den antibiotika som förekommer används i samband med djuruppfödning för att öka djurens produktion och tillväxt.
Graden av överanvändning växlar. De nordiska länderna och Holland använder jämförelsevis lite. USA, Kina och Indien och europeiska länder som Belgien, Cypern och Turkiet ligger betydligt högre.
Men effekten är tydlig. Allt fler bakterier blir resistenta och allt fler människor riskerar att drabbas av sjukdomar som inte längre kan bekämpas med de medel som vi alla har vant oss vid att kunna lita på.
En del av problemet är att nya klasser av antibiotika inte längre kommer fram i den takt som skulle behövas. De senaste tjugofem åren har utvecklingen står i det närmaste stilla. En förklaring är förstås att det inte längre lönar sig på samma sätt som förr att forska fram nya medel, eftersom dessa ändå måste användas mycket återhållsamt.
Ett av Könbergs huvudförslag är därför att den rika världen ska anslå sammanlagt 75 miljarder kronor för att skynda på utvecklingen av nya medel. För Sveriges del skulle det handla om mindre än en miljard.
Samtidigt måste användningen av antibiotika skäras ned. Könberg vill att de fem nordiska länderna gemensamt på fem år minskar användningen till lägsta europeiska nivå. För Sveriges del betyder det en minskning med 20 procent.
Säkert kommer en sådan nedskärning att väcka protester från människor som anser att de har ”rätt” till antibiotika också när dessa inte har mer effekt än sockerpiller. En kraftfull informationssatsning är därför lika viktig som mer pengar och minskad förskrivning.