Många tycks utgå från att projektet är ganska problemfritt. I ett klargörande inlägg i Dagens Industri den 23 december ger Anke Schmidt-Felzmann, forskare och expert på EU-Rysslandsrelationer vid Utrikespolitiska institutet, en annan bild. Nord Stream 2 är mycket mer än bara två rör med strömmande gas. Det ingår också som en pusselbit i Rysslands förnyade stormaktsambitioner.
Schmidt-Felzmann polemiserar mot DI:s politiske redaktör P M Nilsson som anser att det inte finns någon anledning för Sverige att politisera detta projekt. Men Nord Stream 2 är redan så politiserat som det kan bli.
Det bolag som vill bygga ledningen kontrolleras till 50 procent av Gazprom, det ryska jätteföretag som i sin tur kontrolleras av den ryska staten och används för dess in- och utrikespolitiska maktambitioner. Den balans som på papperet finns mellan Gazprom och västeuropeiska, främst tyska, intressenter är helt illusorisk. Dessa äger bara mindre andelar och företräder privata intressen som alla har sina egna prioriteringar.
Gazprom spelar en viktig roll för Rysslands ekonomi, i synnerhet nu när oljepriset har sjunkit, andra gasledningsprojekt stoppats eller kan komma att stoppas och Ryssland utsätts för sanktioner på grund av invasionen i Ukraina. Gazprom medverkar direkt i den olagliga utvinningen av råvarutillgångar i Svarta havet som blev möjlig genom annekteringen av Krim.
Det finns ingen rimlig anledning till att Sverige skulle tillstyrka ett projekt som direkt underlättar den ryska upprustningen och maktpolitiken. Och Sverige kan dessutom få egna säkerhetspolitiska problem som en följd av Nord Stream 2, om konsortiet kräver tillgång till lagringsplatser exempelvis på Gotland. Den ryska flottan lär inte hålla sig långt borta.
Rysslands stormaktsambitioner kan vi inte göra mycket åt. Men vi behöver inte heller hjälpa till.