Det är försvarsmaktens egna prioriteringar som har fått gälla och de 500 miljoner som tillförs gäller sådant som kan göras redan i år. Dit hör luftvärn på Gotland, förstärkt säkerhet mot hackerattacker, nya fordon till hemvärnet och förstärkningar av civilförsvaret.
Men med detta sagt måste också sägas att de lite mer långsiktiga behoven är mycket större än så. Försvaret har år efter år varit kraftigt underfinansierat. Kostnaderna bara för det som politikerna redan beställt har stigit kraftigt utan att någon riktig kompensation skett. Samtidigt har det säkerhetspolitiska läget skärpts.
De 500 miljonerna nu motsvarar det tillskott som Moderaterna och allianspartierna utom Liberalerna krävt inför vårändringsbudgeten. När statsfinanserna visar överskott har det inte varit svårt för regeringen att lägga sig på samma nivå. Hade Moderaterna stått starkare så hade de kunnat kräva ytterligare satsningar redan nu. Men partiet är skakat av dåliga opinionssiffror och dras med ett arv från Reinfeldt och Borg att betrakta försvaret som ett särintresse.
Partiets agerande är ändå gåtfullt. I de ”gamla” moderaternas självbild var försvaret en paradfråga, även om de sakliga ståndpunkterna inte alltid var helt övertygande. Så svängde allt under Reinfeldt och Borg och försvarsministern Mikael Odenberg (också M) avgick.
Om nu Anna Kinberg Batra ansåg att det var nödvändigt att göra upp med arvet från denna period så hade det varit mer naturligt att göra det i försvarsfrågan än genom att sänka garden mot Sverigedemokraterna. Det hade gett betydligt fler poäng bland tänkbara moderatväljare – särskilt som SD på goda grunder kan beskrivas som en säkerhetsrisk som ett ansvarstagande parti ska hålla ifrån sig.
Liberalerna och Jan Björklund valde redan tidigare att ställa sig vid sidan av försvarsöverläggningarna, eftersom man vill ha betydligt högre anslagsnivåer redan nu. Det har regeringen säkert inte något emot – alliansen är splittrad och Socialdemokraterna kan ändå framstå som ansvarstagande genom att få med sig tre av alliansens partier på mer blygsamma höjningar.
Samtalen inom den så kallade försvarsgruppen kommer att fortsätta. Avsikten är att anslagen ska höjas ytterligare under åren 2018 – 2020. Det är naturligtvis bra, men kommer man verkligen att nå upp till de nivåer som faktiskt behövs för att klara av ens det som redan tidigare är beslutat?
Naturligtvis finns ett stort mått av politisk taktik i Liberalernas val att ställa sig vid sidan och kräva betydligt större satsningar. Å andra sidan är det viktigt för försvarsdebatten att någon verkligen gör just detta. Inför nästa omgång vore det bra om fler partier än ett klart ville säga ifrån att det behövs mer pengar än 500 miljoner.
Håkan Holmberg