För två år sedan sökte över en miljon människor trygghet i Europa. Av dessa sökte 163 000 flyktingar asyl i Sverige, något som föranledde att regeringen tillslut beslutade att stänga gränsen den 12 november 2015.
Migrationsströmmarna har avtagit sedan EU stängde Balkan-rutten genom en kritiserad överenskommelse med Turkiet 2016. Flera organisationer varnar för de dåliga förhållanden som råder i lägren i Turkiet och Grekland, men det verkar åtminstone som att färre människor dör i försök att ta sig till Europa. Åtminstone den vägen.
Krisen är ingalunda över, den har bara bytt skepnad. Enligt International Organization for Migration anlände runt 85,000 migranter till Italien under första halvan av 2017. Det rör sig främst om ekonomiska migranter som reser från Libyen till Italien över centrala medelhavet. På denna resa har 2150 människor mist livet i år, i sin strävan efter ett bättre liv.
I slutet på juni adresserade Italiens inrikesminister, Marco Minniti, ett brev till ministerrådet, Estlands inrikesminister och EU-kommissionären med ansvar för migration-, inrikes- och medborgarskapsfrågor, i vilket han redogjorde för Italiens ohållbara situation. Kommissionen svarade förra veckan med en handlingsplan för att stötta landet, varpå den prekära situation EU befinner sig i återigen blev påtaglig. Kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans medgav att förslaget inte innehåller många nya inslag. Han uppmanade i stället än en gång de medlemsländer som fortfarande inte har tagit emot de kvotflytningar som tilldelats dem att vara solidariska med Italien.
Många hävdar att det offentliga samtalet i Sverige måste anpassas för att Sverigedemokraterna inte ska växa. Men om vi slutar se till de individer som far illa är vi hänvisade till diskussioner om massinvandring, massutmaning och masstrams. Ekonomiska migranter avfärdas med en viss självklarhet. Men det fanns en tid när det ansågs viktigt att tala om huruvida människor ska ges möjlighet att söka lyckan i Sverige. Det går att konstatera att ett multikulturellt samhälle är eftertraktansvärt och att integration är viktigt. Allt annat vore att ge vika för SD:s assimileringsretorik. Moderaternas opinionssiffror indikerar att det finns en betydande del av borgerligheten som fortsatt vill tala om vilka åtaganden en omvärld i lågor kan förvänta sig av Sverige.
De politiska låsningarna i Bryssel kanske är ganska bekväma för regeringen. Så länge de kvarstår slipper man möta de som hellre talar om naivitet än solidaritet. Det är lättare att hänvisa till att Ungen och Polen inte tar sitt ansvar.