Inför Folk- och försvars årliga konferens i Sälen har interna beräkningar inom Försvarsmakten och regeringskansliet visat att försvaret behöver ett tillskott på 60 miljarder kronor till 2024. Det är en siffra som kan verka chockerande, och som givetvis speglar konsekvenserna av många års underlåtenhetssynder – och av felslagna förhoppningar om den nya fredsordning som skulle uppstå efter det kalla krigets slut.
Man kan alltid ifrågasätta siffror och vad som mer bestämt menas med att ”få försvaret på fötter”. Men det avgörande här är att regeringen och de borgerliga partierna redan enats om vad som behövs. Ett nytt försvarsbeslut med giltighet till 2020 och förlängning till 2024 ska fattas senare i år. Siffran 60 miljarder är helt enkelt det belopp som det kostar att förverkliga det som man redan vet att man vill göra. Och det är väsentligt mer pengar än vad som ryms i den uppgörelse som finns.
Under de första åren efter försvarsbeslutet 2015 blir förstärkningarna ändå ganska blygsamma. Det handlar om fler fast anställda inom försvaret, bättre beväpning av fartyg och flygplan, fler fordon och mer sjukvårdsmateriel och om reparation av gammal materiel. Längre fram har politikerna tänkt sig tio nya Gripenplan, en ny ubåt, en ny typ av kustrobot, fler transportflygplan, nytt artilleri och förlängning av livslängden för ytgående fartyg som redan används. Det uppenbara motivet är den pågående ryska upprustningen, som börjat från en låg nivå men som fortgår år efter år utan att visa några tecken till att bromsas upp. Fram till 2024 behövs ytterligare ett antal Gripenplan.
Det handlar inte om några militära extravaganser utan om sådant som i ett krisläge kan visa sig oundgängligen nödvändigt om vi ska kunna bidra till stabilitet i vår del av världen. Den tid då ledande politiker kunde beskriva försvaret som ett ”särintresse” måste vara förbi.