Genomgående är att det högerextrema partiet AfD (Alternative für Deutschland) i alla tre valen gick från ingenting till mycket höga röstsiffror. I Sachsen-Anhalt blev AfD näst största parti med 24 procent, och i Rheinland-Pfalz och Baden Württemberg blev siffrorna dryga 12 respektive 15 procent.
Förklaringen till AfD:s framgångar är tveklöst missnöje med den flyktingpolitik som Merkel bedrivit och förgäves försökt få gehör för inom resten av EU. Men föreställningen att alla partier som förknippats med Merkels linje har förlorat är inte desto mindre felaktig.
I Baden-Württemberg fick CDU dryga 27 procent och De gröna 30,4. Utgången var en massiv förtroendeförklaring för delstatens gröne regeringschef Winfried Kretschmann som tydligt ställt sig bakom Merkels flyktingpolitik. I Rheinland-Pfalz höll Socialdemokraterna, SPD, ställningarna väl trots stora väljarförluster i de två övriga delstaterna. SPD:s ledande namn i Rheinland-Pfalz, Malou Dreyer, har också tydligt ställt sig bakom Merkels flyktingpolitik.
Båda exemplen borde stämma till eftertanke hos en del svenska politiker. Det måste inte vara så att man förlorar sina väljare om man försöker hävda grundläggande principer också under ansträngda förhållanden.
Merkels problem är att stödet för flyktingpolitiken inom hennes eget parti vacklar och att en rad CDU-politiker tagit avstånd från henne. Delstatsvalen innebär att hennes ställning inom CDU försvagas, vilket också får konsekvenser för hennes och Tysklands möjligheter att väga upp dagens allt mer destruktiva tendenser inom EU.
En talesperson för förbundskanslern säger dock att Tysklands flyktingpolitik ligger fast. Exakt vad detta innebär är dock oklart – också Tysklands politik har förändrats och stramats åt. Vad som avses är kanske snarare att regeringens mål är att undvika ytterligare åtstramingar.
Ännu en observation från de tre delstatsvalen är viktig. I Sachsen-Anhalt där AfD blev näst störst är också vänsterpartiet Die Linke, som i huvudsak är en fortsättning av det gamla östtyska kommunistpartiet, betydligt större än i västra Tyskland. Också Die Linke har förlorat stort till AfD och partistrukturen öster om den gamla muren skiljer sig fortfarande från den i väst.
AfD grundades 2013 av konservativa akademiker som var mot euron och motsatte sig stödpaketen till Grekland. Men sommaren 2015 tog öppna högerextremister över. Nu vill partiet att Tyskland ska lämna EU och driver i övrigt alla sorters frågor där det finns missnöje att exploatera. Men den egentliga profilfrågan är hat mot islam och underförstått också mot judar. Invandringen kallas för ett ”smygande folkmord”.
Tyska extremister är inte annorlunda än extremister i andra länder.
Håkan Holmberg