Mittenpartiet till höger

Det var bra att de stora nyheterna uteblev vid Moderaternas Sverigedag i helgen.

Tar det lugnt. Anna Kinberg Batra avstår från tveksamma utspel om migration och integration.

Tar det lugnt. Anna Kinberg Batra avstår från tveksamma utspel om migration och integration.

Foto: JONAS EKSTROMER

Ledare2015-03-10 00:01
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Inga nya utspel gjordes om migration och integration. I och för sig gjordes inte heller någon markering mot de nervösa utspel i samma ämne som gjorts av företrädare för Kristdemokraterna och Folkpartiet. Men det är viktigt nog att Moderaterna tar det lugnt och avstår från förslag med osäkra eller i värsta fall oacceptabla konsekvenser. Det borde få en del också inom andra partier att tänka sig för.

Ändå är det, bortsett från KD, säkert inom Moderaterna som kraven på en förändrad politik när det gäller invandring och integration är störst. De medlemmar och förtroendevalda som egentligen ville ha kvar – eller vill ha tillbaka – Moderata samlingspartiet som det var före Reinfeldt och Borg har varit påstridiga i den interna partidebatten. Men allt tyder på att den nya partiledningen, åtminstone i huvudsak, vill fortsätta på den väg som följts de senaste tio åren.

Det handlar också om möjligheten att komma tillbaka till regeringsmakten. Få allianspolitiker vill förnedra sig till att söka stöd hos Sverigedemokraterna för att komma tillbaka till Rosenbad. Därför måste målet, också enligt logiken i decemberöverenskommelsen, vara att allianspartierna själva i nästa val blir större än det rödgröna alternativet. Det målet når man knappast om man samtidigt stöter bort väljare som ser gränsdragningen mot SD som viktigare än gränsdragningen mot S och MP. De är ganska många.

Anna Kinberg Batra har en svår men viktig balansgång när det gäller att både renovera partiet och samtidigt undvika att göra de medlemmar som har minst förståelse för vikten av öppenhet mot omvärlden till viljes. Ska hon lyckas så måste någon mer påtagligt förändring ske inom andra politikområden som också kan tänkas intressera denna kategori.

Den mest uppenbara kandidaten är försvarspolitiken, där också överväldigande sakskäl talar för att den linje som följdes av Moderaterna i rege-ringsställning – i viss konflikt med FP och KD – var ohållbar. Skolan och rättssystemet kan vara andra områden där politiken skulle kunna justeras så att moderater av ”den gamla stammen” har lättare att känna igen sig.

De som drömmer om en återgång till den politik som präglades av krav på stora ofinansierade skattesänkningar och dramatiska förändringar av välfärdssystemen lär dock inte ha mycket att hämta hos den nya moderatledningen. Det var när Reinfeldt och Borg släppte krav av den sorten som Moderaterna började uppfattas som ett mittenparti och alliansen med den traditionella mitten blev möjlig.

Moderatledningen behöver tid för sin omstart och Moderaterna kan mycket väl få starkare konkurrens av andra borgerliga partier under resan mot valet 2018. Det är i så fall inget att beklaga. Alliansalternativet är starkast om alla fyra partierna har styrfart och tillförsikt.

10/3 2015

Läs mer om