I söndags kväll dödades över 70 personer vid ett terrordåd i Pakistans näst största stad Lahore. Målet för jihadistattacken var kristna familjer som gett sig ut i en park för att fira påsk. Nästan hälften av de döda uppges ha varit barn.
Bombdådet är inte det värsta som drabbat kristna i Pakistan på senare år. För tre år sedan dödades över 80 efter en attack mot en kyrka i Peshawar. Kristna är inte heller den mest utsatta minoriteten i landet. Shiamuslimer är den vanligaste målgruppen för de sunniextrema talibangrupperna i norra delen av landet. Det mest fruktansvärda dådet av alla ägde rum på en skola i Peshawar 16 december 2014. Sex tungt beväpnade terrorister avrättade över 130 skolbarn (totalt över 140 offer) som samlats i en byggnad för att lära sig första hjälpen.
Sorgen och vreden är stor i Pakistan efter terrordåden. Parlamentet har också stiftat nya lagar för att lättare kunna åtala och döma terrorister. Men det är också uppenbart att den pakistanska staten inte kontrollerar de delar av landet som gränsar till Afghanistan i norr. Där har både vapen och terrorister kunnat transporteras mellan länderna, allt sedan området var säte för al-Qaida under Usama bin Ladin.
Nu har jihadisterna nått Lahore, miljonstaden som gränsar till Indien i öster. Det var budskapet på påskdagen. Pakistan behöver hjälp för att mota extremisterna. President Obama kallade 2009 bergsområdena i nordväst för ett ”epicentrum för våldsam extremism”. Hotet mot världen är inte borta bara för att bin Ladin försvunnit. Och hotet mot minoriteterna i Pakistan är högst påtagligt, varje dag.
Den stora uppmärksamheten för påskdådet i Lahore beror naturligtvis på terrordådet i Bryssel i förra veckan. När terrorn når Europa, som i Paris i november och nu i Bryssel, ökar medvetenheten drastiskt hos européerna. Men, som terrorexperten Magnus Norell säger till SvD (29/3), så har islamistisk terrorism förekommit hela tiden och överallt de senaste 25 åren. Förra året genomfördes cirka 40 islamistiska attacker utanför Europa, med över 1 000 dödade som följd.
Inte heller utmärker sig Pakistan för förföljelsen av kristna minoriteter. Enligt organisationen Open Doors är situationen för kristna värre i Irak, Eritrea, Afghanistan och Syrien. Och allra värst är det i Nordkorea.
Men muslimer är alltså de vanligaste offren för islamistisk terrorism. Att stötta de organisationer som kämpar mot extremismen i dessa länder borde därför ha högsta prioritet i EU och USA. Liksom att stötta alla dem som flyr från exempelvis terrorn från IS. Att bara bekämpa terrororganisationerna och vedergälla terrorn när den sker i väst riskerar att bara öka radikaliseringen hos vissa. Var fanns västmakterna när offren var barn utanför USA och Europa?