Därmed frångick han den ordning med en krisledningsenhet under statsministern som infördes 2008, efter regeringen Perssons misslyckade hantering av tsunamikatastrofen några år tidigare. Och därmed gjorde han det också naturligt att avskeda Ygeman med motivet att denne inte fullgjort sina uppgifter i fråga om krishanteringen till följd av skandalen på Transportstyrelsen. Hade Löfven gjort det så hade han också markerat den ansvarsfördelning inom regeringen som infördes 2014.
Men Löfven gjorde inte så. I stället för att avskeda Ygeman för att han misskött denna del av sitt uppdrag beviljade han Ygemans avskedsansökan. Enligt Löfven hade inga fel begåtts. Därmed skapas intrycket att Ygemans uppdrag att hålla statsministern informerad inte var på allvar. Om ingen var ansvarig är alla ansvariga. Och därför kan alltså även försvarsminister Peter Hultqvist, som haft kunskap om skandalen på Transportstyrelsen men inte informerat statsministern, nu ställas inför ett misstroendevotum.
Löfven fick beröm från många håll för sin hantering av allianspartiernas utspel om misstroendeförklaring mot tre statsråd (Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson). Men konsekvensen är alltså att det blir lättare för allianspartierna att motivera misstroende också mot Peter Hultqvist. I sak är detta bara att beklaga. Hultqvist är en bra minister och med den ordning som infördes 21014 så låg informationsansvaret gentemot statsministern inte på honom, även om han hade kunskap om skandalen.
Alliansen öppnade ändå för att misstroendet mot Hultqvist kanske kunde dras tillbaka om nya omständigheter blev kända. Men hittills har inget sådant skett. Man har nu knappast något annat val än att fullfölja. Men hade Löfven hållit fast vid den ansvarsfördelning som han själv införde 2014 så hade situationen sett annorlunda ut.
Håkan Holmberg