Under 1900- och en bit in på 2000-talet fanns en magisk formel som upprepades varje gång Uppsala skulle beskrivas som attraktivt för människor och företag. Nämligen ”närheten till Arlanda”. Tre mil till den internationella storflygplatsen, närmare än för stockholmarna. Det är ingenting att fundera på. Välj Uppsala!
Det har gradvis kommit att se annorlunda ut. Arlanda nämns pliktskyldigt när Uppsala ska få fyra spår till Stockholm, liksom när kommunen på sin hemsida beskriver hur man arbetar med näringslivet: ”Allt fler etablerar sig i kommunen. Närheten till Stockholm, Arlanda och världen lockar”, kan man läsa. Men känslan är ändå att engagemanget alltmer kommit att upphöra vid kommungränsen.
Den givna förklaringen till detta är klimatförändringarna, att flyget har blivit en oönskad belastning. Ännu en parallell till 1900-talet: Arlanda slogs då med Kastrup i Köpenhamn om att vara störst, om att bli navet för flyget i Norden. Flygplatsen byggdes ut och moderniserades, trafiken ökade kraftigt och 2002 invigdes en tredje landningsbana av kronprinsessan Victoria.
Nyheten om 15 nya flyglinjer och att reguljärtrafiken nu är tillbaka på samma nivå som före pandemin (UNT 12/5) fick ett mer ljummet mottagande. Måste vi verkligen flyga till Bukarest också, och direkt till Montreal i Kanada? Det är inte hållbart att flyget ökar när det egentligen måste minska kraftigt.
Men vad betyder det för Uppsala? Vi vet att vi efter 2050 antingen flyger mycket lite eller flygplanen drivs på ett helt annat sätt än i dag. I någon form kommer flyget att bestå under de närmaste 25 åren och eftersom Bromma är på väg att avvecklas är det Arlanda som gäller för överskådlig tid. Den som ligger tre mil och 20 minuter från Uppsala, alltså.
Arlanda är för Uppsalabor inte bara ett avstamp ut i världen. Det är också arbetspendling. Med omkring 600 företag och 15 000 anställda är det en given lockelse för nya Uppsalabor, särskilt när staden är på väg att expandera söderut. Bra förbindelser med tåg, buss och bil är helt avgörande.
Life science-sektorn och universiteten behöver attrahera de bästa ingenjörerna och forskarna. Amerikaner har blivit särskilt intressanta under Trumperan. Många av storföretagen, Ångströmslaboratoriet och SLU har sin bas söder om Uppsalas stadskärna, nära motorvägen och järnvägen. Vilket öppnar för ett enklare liv, på och vid sidan av arbetet. Det är dags för Uppsala att slå på trumman igen. Här finns allt man behöver och ”närheten till Arlanda” är faktiskt ingenting att skämmas för.