Det skrev den tidigare statssekreteraren i Försvarsdepartementet Jan Nygren (S) i Dagens industri i tisdags. Situation är inte optimal – den kan rent av vara riskabel.
Nygren föreslår en väg ut ur dagens blockeringar som i synnerhet hans eget parti, men faktiskt också allianspartierna borde begrunda seriöst. Sverige bör, tillsammans med Finland, deklarera att Natomedlemskap är en möjlighet, en option – utan att för den skull i dag söka medlemskap.
Poängen är att man markerar för omgivningen, inte minst Ryssland, att det finns en gräns, som givetvis inte definieras i förväg. Om vi i någon situation bedömer att denna gräns har överskridits så kan det att få konsekvenser i form av en Natoanslutning.
Om vi i stället fortsätter att avvisa ett Natomedlemskap som ett alternativ för all tänkbar framtid så skapar det, enligt Jan Nygren, risker som vi inte vill utsätta oss för. Ett kategoriskt nej, oavsett vad som händer, kan ju av den ryska ledningen uppfattas som att man ger ”fri lejd” både för gränskränkningar, hot mot grannländer eller andra typer av aktioner.
Det är en anpassning av säkerhetspolitiken till ett nytt läge. Och Nygren påpekar pedagogiskt att sådana anpassningar har skett tidigare – efter andra världskriget övervägdes ett nordiskt försvarsförbund, under det kalla kriget samarbetade vi diskret men mycket omfattande med Nato, vi har gått med i EU och antagit en solidaritetsförklaring vi har bilaterala överenskommelser med bland annat USA.
Målet har hela tiden varit detsamma – att hävda Sveriges fred och frihet. Att en viss metod hjälpt oss tidigare är inte ett argument för att samma metod kan användas också när de yttre omständigheterna kraftigt förändras.
Säkerhetspolitik bör bedrivas i stor nationell enighet. Jan Nygren har föreslagit en formel som bör kunna åstadkomma just detta. Det är bättre än att göra ja eller nej till Nato till en stridsfråga i nästa valrörelse.
Håkan Holmberg