”Medborgargarde Gotland” – så kallar sig den lynchmobb som hotat den åklagare som hade hand om den misstänkta gruppvåldtäkten i Visby. I verkligheten är det fråga om en Facebook-grupp som startats av en kvinna i Mellansverige. Kopplingarna till organiserade nazister är närmast övertydliga.
Tidningen Expo har konstaterat att så kallade medborgargarden just nu är en viktig del av dessa våldsgruppers taktik. Metoden känns igen från exempelvis de högerextremister som under namnet Soldiers of Odin skapat otrygghet på många platser i Norden. Man försöker dra fördel av människors oro för brottslighet för att skapa legitimitet för den brottslighet man själv ägnar sig åt.
Åklagaren på Gotland har lämnat ifrån sig fallet, men utredningen fortsätter. Hur den slutar kan ingen veta, eftersom ingen utomstående har tillgång till fakta och bevismaterial. Misstänkta våldtäkter är alltid svåra att pröva rättsligt, men det är ingen ursäkt för att attackera polis, åklagare, misstänkta eller personer som på mer eller mindre lösa grunder associeras med händelsen.
En lynchmobb tar inte ”lagen i egna händer” utan sätter medvetet lagen ur spel. Om vi finner oss i en ordning där första bästa uppbåd av våldsamma personer får ge sig på andra som av någon anledning anses misshagliga så får vi ett samhälle där ingen kan känna sig säker, varken på gator och torg eller i sitt eget hem. Mobben i Visby misstänks också för hemfridsbrott.
Kanske tänker någon att ”medborgargarden” ändå skulle kunna vara motiverade om de inte tog sig ”rätten” att använda våld eller om de kunde hålla rent mot politiska extremister. Men det skulle inte göra någon som helst skillnad. Extremister eller inte – vi kan inte ha ett samhälle där spontant sammansatta grupper av människor får avgöra vad som är rätt eller fel, vem som är brottslig eller oskyldig, vem som ska straffas eller gå fri.
Polisen och rättsväsendet har samhällets uppdrag att förhindra kriminalitet och gripa in när brott ändå begås. Den som misstänks för en brottslig handling har alltid rätt att få sin sak prövad. Bevis eller indicier måste kunna redovisas och granskas i ordnade former. Grundprincipen måste alltid vara att hellre fria än fälla och var en som misstänks eller åtalas måste bedömas som individ och inte för att vederbörande har en viss bakgrund eller bekantskapskrets.
Det är givetvis positivt att vanliga medborgare också känner ett ansvar för förhindra brott. Vanligt civilkurage kan räcka långt. Grannsamverkan mot brott är viktigt och värdefullt, och sker i samarbete med polisen, som givetvis har det slutliga ansvaret.
Polisen måste ha tillräckliga resurser och en fungerande organisation – något som debatterats intensivt i höst. Och ”medborgargarden” hör till den brottslighet som polisen måste bekämpa.
Håkan Holmberg