Nirvana fallacy, eller Nirvana-felslut, kallas det när man jämför verkligheten med ett idealiserat alternativ och använder det som argument för att förändra något, trots att en idealvärld sällan är ett trovärdigt alternativ.
Den typen av felslut kan man ha i bakhuvudet när man tänker på vad som nu sker i EU. I onsdags tog de 27 ländernas EU-ambassadörer beslut om att öppna gränserna för omvärlden. Med vissa villkor: du som reser ska vara vaccinerad med ett vaccin som Världshälsoorganisationen har godkänt och komma från ett land med låg och stabil smittspridning. I övrigt gäller förstås även de vanliga visumreglerna för inresa.
Beroende på vad man jämför med kan man se förändringen som positiv eller oroväckande. Jämför man med de karantänregler och PCR-test för inresor i unionen som gäller i nuläget, är det ett steg i rätt riktning. Jämför man med att man före februari 2020 slapp dela med sig av hälsodata för att komma in i EU, är beslutet mer oroväckande.
Det andra beslutet gäller de så kallade gröna certifikaten, vaccinpassen som EU-parlamentet och medlemsländerna kom överens om under torsdagskvällen (20/5). Certifikaten ska vara på plats i början av juli och gälla invånarna i EU och Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. De innebär att den som har vaccinerat sig också ska återfå rätten till fri rörlighet inom EU.
Emma Wiesner, EU-parlamentariker för Centerpartiet, är positiv till certifikatets potential under pandemin: “Detta är ju en tillfällig lösning under pandemin och ett steg i rätt riktning för att gå tillbaka mot fri rörlighet inom EU”, sa hon till Dagens Nyheter (19/5).
Att i en global pandemi försöka få till en tillfällig lösning för att röra sig i rätt riktning vad gäller den fria rörligheten kanske är helt rätt väg att gå. Men än en gång beror det på vad man jämför med. Många är förstås benägna att se det som sker nu, den 14 månader långa pandemin, som ett undantagstillstånd, och då är det lätt att vara för dessa tillfälliga lösningar.
Men frågan är om det är hållbart. Fler virus, kanske ännu mer smittspridande, kommer sannolikt att komma, och andra oförutsedda kriser kommer att drabba oss. Kanske kommer de tillfälliga lösningarna krävas så ofta framöver att de i praktiken blir permanenta.
Men det är klart. Många europeiska länder är desperata efter att turismen ska komma igång. Att snabbt få igång resandet är så pass högt prioriterat att vaccinpass är ett ganska lågt pris att betala.
Det är mer konstruktivt att jämföra alternativet till vaccinpass med det rörlighetsstopp som råder just nu, än att falla offer för Nirvana-felslutet, och jämföra med återupprättad fri rörlighet inom Europa före sommaren.
Men att det har gått så långt att den fria rörligheten i Europa är att betrakta som ett ouppnåeligt Nirvana, det är förstås skrämmande i sig.