Ett nytt direktiv från Trafikverket innebär att de tåg vi redan har kommer att gå långsammare efter tidtabellsskiftet den 14 december. Spåren är så slitna att det inte går att behålla de hastigheter som hittills har gällt.
Alla snabbtåg kommer att gå långsammare än tidigare och på vissa delar av södra och västra stambanan kommer hastigheten att sänkas från 200 till 130 kilometer i timmen. Generellt är det fråga om en återgång till hastigheter och restider som gällde på 1990-talet.
Sydsvenskan intresserar sig naturligt nog i första hand för de sänkta hastigheterna och förlängda restiderna i södra Sverige. Men problemet finns naturligtvis i hela landet.
Omfattande underhållsarbeten planeras nu. Men många menar att det är ett problem att så många underentreprenörer är engagerade. Det samlade greppet verkar saknas.
Hur det än är med just detta så borde det stå klart för alla att höghastighetstågen, om regeringen insisterar på att gå vidare med detta projekt, riskerar att tränga ut nödvändiga investeringar i den infrastruktur som redan finns. Höghastighetstågen ska ju inte ersätta den järnväg som finns utan kommer att vara ett helt nytt trafiksystem.
De vanliga tågen och de vanliga resenärerna finns kvar även om nya höghastighetsbanor anläggs mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Och alla som reser mellan exempelvis Uppsala och Stockholm vet att sänkt hastighet och längre restid inte är det enda problemet. För det mesta går ju tågen som de ska. Men ibland står de stilla på linjen, ofta med stora konsekvenser för dem som har tider att passa.
Underhållet är eftersatt och det kostar mycket pengar att komma ikapp. Att i det läget i stället satsa miljardbelopp på höghastighetståg går inte att försvara, hur ”gröna” argument för sådana tåg som än kan formuleras. Den gröna linjen måste naturligtvis vara att först och främst se till att de vanliga tågen går som de ska.
UNT Ledare