Den som kapar någon annans identitet kan inte ha annat uppsåt än att begå brott. Ändå har det tagit många år av nätanvändning innan id-kapning på nätet faktiskt blir ett brott. Den 1 juli införs det nya brottet olovlig identitetsanvändning i brottsbalken.
I viss mån är det förståeligt att det tar tid att stifta lagar mot nätbrottslighet. Det är komplicerat att agera i en ständigt föränderlig miljö av teknisk utveckling. Den som vill verka kraftfull och omedelbart förbjuda nya företeelser riskerar att orsaka problem för polis och rättsväsende. Om bara en liten andel av brotten leder till åtal och fällande domar är inte mycket vunnet.
Men någon gång måste man sätta ned foten. Det sker nu med id-kapningarna och det bör också ske inom kort med näthatet. En utredning föreslog i februari att ”olaga integritetsintrång” ska vara ett undantag från lagen om tryckfrihet och yttrandefrihet. Det ska bli olagligt att lägga ut nakenbilder eller sexfilmer med en annan person på nätet. Spridning av privata uppgifter om sjukdomar eller om den som utsatts för ett allvarligt brott blir också straffbart, enligt förslaget.
I det öppna samhället är det lätt att skaffa information om andra. Identitetsuppgifter som personnummer kan användas till ekonomiska bedrägerier, men också för att trakassera och förfölja sitt offer genom att beställa varor eller låta den kapade identiteten uppträda i mindre smickrande sammanhang. Regeringen föreslår också att brottet olaga förföljelse ska omfatta gärningar som utgör olovlig identitetsanvändning.
Enligt kreditupplysningsföretaget UC sker 85 000 id-kapningar varje år. Det går att skydda sig, genom att vara försiktig med sin personliga post och med hur man sprider uppgifter på nätet. Precis som brottslingar i alla tider gjort, utnyttjar nätbrottslingar dörrar och fönster som står på glänt. Man bör också vara extra vaksam på sina kontoutdrag och genast spärra kort som kommit bort. Om olyckan ändå är framme finns nu möjlighet att få upprättelse. Det är bra.