Detta är inte huvudargumentet i det utspel om sociala rättigheter inom EU som Jan Björklund (L) gjorde på Dagens Nyheters debattsida i går. Men i ett mer långsiktigt perspektiv är argumentet viktigt.
Det franska presidentvalet och det förnyade samförståndet mellan Frankrike och Tyskland kan väntas leda till nya steg i riktning mot större integration. Till stor del handlar det om euron, men också en rad andra frågor kan bli aktuella.
I alliansregeringens första rege-ringsförklaring hette det uttryckligen att ”Sverige ska tydligt och klart tillhöra EU:s kärna”. Björklund efterlyser nu övriga partiers hållning när EU-samarbetet tycks vara på väg in i en ny fas.
EU-kommissionen har alltså föreslagit att en ny så kallad pelare, om sociala rättigheter, ska tillföras det samarbete som redan finns. Det handlar inte om lagstiftning utan snarare om ett samarbete för att formulera minimikrav och rekommendationer som varje land kan tillämpa i enlighet med sina förutsättningar och traditioner.
Inom ”pelaren” ryms sammanlagt 20 principer fördelade på tre huvudområden: jämbördiga möjligheter och tillträde till arbetsmarknaden, goda och rimliga arbetsförhållanden och socialt skydd och inkludering. Inget av dessa kan sägas innebära någon överföring av mer beslutsmakt till ”Bryssel”. Däremot handlar det om principer som är viktiga för att samhällena ska hålla ihop i en tid när de ekonomiska förutsättningarna snabbt förändras.
Hittills har sociala frågor hållits vid sidan av EU-samarbetet – nu har perspektivet förändrats. Vill man behålla den fria rörligheten, som är en av unionens verkliga grundprinciper, så krävs också större social trygghet i varje land. Den fria rörligheten gör det möjligt att arbeta och studera i hela unionen, men en sidoeffekt har blivit att människor flyr social misär i hemlandet för att tigga i rikare EU-länder.
Det som nämns i EU-kommissionens förslag uppfylls sedan länge av Sverige. Unionen som sådan får inte några nya kostnader som följd av en social pelare, men däremot ett instrument för att mer effektivt förmå länder som Rumänien och Bulgarien att ta ansvar för alla sina medborgares sociala trygghet. Fri rörlighet och fria marknader hör ihop med social trygghet, i EU lika väl som i varje enskilt land.
Problemet ligger, som så ofta i detaljerna. EU-kommissionen har lyckats enas om 20 punkter, som inte är helt preciserade. Risken finns alltid att det ena eller andra medlemslandet försöker föra in sådant som är oacceptabelt för andra eller som innebär att politiska eller byråkratiska organ tar över frågor som bättre hanteras av exempelvis arbetsmarknadens parter.
Men de blockeringar som länge plågat EU kan minska under kommande år. Då bör Sverige inte dra sig undan.
Håkan Holmberg