Så var det också i det tal om tillståndet i nationen, State of the Union, som Obama höll natten till onsdag. Som presidentvalrörelsen utvecklats är risken överhängande att en uttalat islamofobisk kandidat kan vinna Republikanernas nominering. Hets mot människor på grund av deras tro eller etniska bakgrund har inte någon gång i modern tid haft framgång i nationell amerikansk politik. Nu är läget annorlunda och presidenten var tydlig:
”Vi måste avvisa varje form av politik som attackerar människor på grund av deras ras eller religion. Det är inte en fråga om att vara politiskt korrekt. Det handlar om att förstå vad som gör oss starka. … Världen respekterar oss inte bara för vår vapenarsenal: den respekterar oss för vår mångfald och vår öppenhet och för det sätt på vilket vi respekterar varje trosuppfattning.”
Obama nämnde inte Donald Trump, den ledande republikanske presidentkandidaten, vid namn men självklart handlade detta avsnitt just om Trump. Därmed blev talet också ett inlägg i den pågående valkampanjen. Att välja en sådan person till president skulle allvarligt skada de värden som Amerika står för.
Också på ett annat sätt var Obamas tal ett indirekt inlägg i presidentvalrörelsen. I en tid när polariseringen förlamar mycket av beslutsfattandet i Washington talade han om samförståndslösningar – också det en amerikansk tradition som försvagats på ett oroande sätt.
Obama har ett knappt år kvar av sin andra och sista mandatperiod. Men han bromsar inte in utan aviserade tvärtom fortsatta ansträngningar för att nå breda lösningar i frågor där det folkliga stödet för sådana lösningar finns, som vapenkontroll, migrationspolitik, kriminalpolitik eller lika lön för lika arbete.
Sådana ansträngningar från Vita huset kan förhoppningsvis också påverka den pågående presidentvalskampanjen. Demokraternas sannolika kandidat, Hillary Clinton, kan få en viss draghjälp. Den republikanske utmanaren, i alla fall om det är någon rimligare person är Trump, måste på något sätt förhålla sig till presidentens politik. Allt kan inte fördömas på det reflexmässiga sätt som i dag är det normala på republikanernas högerflygel.
Obamas presidenttid har inte i alla delar motsvarat de förhoppningar som väcktes genom hans valseger 2008. Men ekonomin, som befann sig i djup kris när Obama tillträdde, har långsamt tillfrisknat och presidenten har lyckats med något som en rad företrädare från båda partierna misslyckats med, alltså sjukförsäkringsreformen. Effekterna av klimatavtalet och det avtal som vingklipper Irans kärnvapenprogram återstår att se, men båda är exempel på det som Obama är bäst på – att hålla fast vid förnuft och genomtänkta värderingar.
Håkan Holmberg