Republikanerna vann de flesta guvernörsposter och senatsplatser som stod på spel och får nu majoritet både i senaten och i representanthuset. Valet beskrevs långt i förväg som en ”folkomröstning” om president Barack Obama. Och som så ofta i amerikansk politik drabbades den sittande presidentens parti hårt sex år in presidentens ämbetstid.
Obama valdes med stor entusiasm 2008 och omvaldes med god marginal 2012. Nu projiceras olustkänslor över tillståndet i landet och i världen i övrigt – allt från IS till ebola – på presidenten, trots att flera indikatorer bland annat inom ekonomin numera pekar åt rätt håll jämfört med när Obama tillträdde.
Att det blir så är inte unikt för Obama. Hans företrädare George W Bush hade väsentligt lägre popularitetssiffror vid mellanårsvalen 2006 och Republikanerna drabbades på samma sätt som Demokraterna drabbats nu.
Obama kan nu försöka genomdriva en del av sin politik genom så kallade presidentinitiativ, utan att behöva få kongressens godkännande. Han kan också hoppas att tillräckligt många republikaner vill att deras parti ska framstå som ansvarstagande och seriöst inför presidentvalet 2016 för att kunna ta det tidigare otänkbara steget och samarbeta konstruktivt med presidenten. Det skulle också kunna bli lättare för de republikanska kongressledarna att avstå från stöd från en del av sitt eget partis mer extrema företrädare, eftersom marginalerna till det egna partiets fördel blivit större.
Men det kan mycket väl hända att tonen även i fortsättningen kommer att anges av Republikanernas mest extrema grupper och den så kallade Tea Partyrörelsen där många betraktar både den federala statsmakten och presidenten själv som näst intill ondskans ombud på jorden. Det är också personer av detta slag som är orsaken till att Republikanerna som parti inte är överdrivet uppskattade bland väljarna i allmänhet. Om valdeltagandet i mellanårsvalen vore högre skulle utgången på många håll ha blivit en helt annan.
I USA är det därför en vanlig uppfattning att det snarare är bland republikanska guvernörer i viktiga stater än bland partiets kongresspolitiker som man ska söka efter personer som kan återskapa förtroendet inför 2016. Guvernörer sysslar med riktig politik och har sällan råd med den ideologiska enkelspårighet som präglar mycket av partiets uppträdande på den nationella nivån.
Republikanerna har också vunnit guvernörsvalen i viktiga stater som Florida, Ohio och Wisconsin. Indirekt kan detta också stärka en annan guvernör, Chris Christie i New Jersey, där inget guvernörsval hölls i år. Christie har länge pekats ut som tänkbar republikansk presidentkandidat. Och medan Obama nu går in på slutvarvet smygstartar nästa presidentvalskampanj vilken vecka som helst.