Nya mätningar från FN:s klimatorgan, World Meteorological Organization, visar en rekordhög ökning av koldioxidhalten under 2016. De exakta sambanden kan analyseras på olika sätt, men det viktiga är siffrorna i sig. Det återkommande väderfenomenet El Nino har enligt klimatforskarna del i ökningen, vid sidan av mänskliga utsläpp från kraftproduktion, trafik, nedbränning av regnskog och åtskilligt annat.
Och även om dessa utsläpp minskat på senare år så har de pågått så länge att en kumulativ effekt ändå byggs upp och kan komma att påverka klimatet under lång tid framåt. De höga kol-dioxidhalterna försvinner inte i en handvändning ens om utsläppen redan inom några år skulle sjunka till mycket låga nivåer. Men ned måste de, snabbt och effektivt.
Klimathistoria och klimatforskning mer generellt är nya vetenskapsgrenar och kunskapen om hur olika faktorer samverkar och påverkar klimatet – ofta på olika sätt på olika delar av jorden – växer hela tiden utan att vi någonsin lär nå ”ända fram”. Det är så vetenskap fungerar: teorier läggs fram, testas mot tillgängliga fakta, revideras, formuleras om eller behålls tills vidare i väntan på nya försök att pröva dem.
Ändå tycks det vara något med just ämnet klimat som ibland kortsluter förmågan att följa en text och förstå vad som sägs. Så var det också med den signerade ledare i ämnet som jag skrev i söndags (29/10) med utgångspunkt från klimathistorikern Fredrik Charpentier Ljungqvists nyutkomna bok Klimatet och människan under 12 000 år (Dialogos).
Min bedömning var att Ljungqvist på ett sätt som är viktigt för att förstå klimatfrågans komplexitet visar hur klimatet under många tusen år, under inverkan av olika faktorer, växlat starkt med stora konsekvenser för människans försörjningsmöjligheter. Det är naturligtvis något helt annat än att avfärda dagens globala uppvärmning till följd av människans aktiviteter som ett påhitt.
Vid sidan av normala och rimliga kommentarer från olika håll har jag också fått veta att jag dels är en simpel propagandist för FN (!) och för den svenska regeringen och förordar planekonomi med påstådda klimatproblem som ursäkt, dels att jag bagatelliserar de höjda koldioxidhalterna eftersom jag skrivit att klimatet längre tillbaka i historien inte var så stabilt som det ibland framställs.
Dessa fria omtolkningar utgår, som synes, från två helt oförenliga positioner – antingen är klimathotet ett påhitt eller också tas det inte på tillräckligt allvar. Det kan ju ses som ett misslyckande att en normal ledartext kan föranleda så totalt oförenliga kommentarer – om det inte är så att ståndpunkterna bestämts i förväg, oavsett textens innehåll.
Det är bra med kritiska inlägg, men de bör ju ha något att göra med innehållet i det som kritiseras.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör