Motsvarande ett halvt Uppsala, så mycket lägre är nettoinvandringen till Sverige 2024 jämfört med 2016.
Det berättade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) under en pressträff med nya siffror över den svenska migrationen förra torsdagen. Kort sammanfattat levererar regeringen på vallöftet om att minska invandringen.
Migrationsministern berättade att Sverige har haft nettoutvandring under 2024, fler utvandrade än invandrade. Senast Sverige hade negativ nettoinvandring var 1973. Då var Olof Palme statsminister och under största delen av året var Gustaf VI Adolf Sveriges regent.
“Regeringens arbete ger resultat", förklarade Malmer Stenergard som beskrev det som en utveckling mot en mer hållbar invandring och integration.
Att integrationen måste stärkas och utanförskapet bekämpas är det nog få som argumenterar mot. Det är ämnena som kommit att definiera de senaste decenniernas samhällspolitiska debatt.
Men att klappa sig på axeln för att Sverige nu är ett land som fler lämnar är oklokt. Det bör snarare ses som ett bottenbetyg, oavsett hur medvetet det är.
Välfärden och privata företag vittnar om att vi lider av både kompetens- och arbetskraftsbrist i Sverige. Reformer som höjt lönegolv för arbetskraftsinvandring har försvårat en redan ansträngd situation på svensk arbetsmarknad.
Företag kan inte längre anställa kompetent arbetskraft från utanför Sverige. Det straffar inte bara dem, utan även de kompetenta individer som vill arbeta i Sverige och den svenska samhällsekonomin.
Svenskt Näringsliv har i en rapport presenterat att regeringens ambition om att höja lönegolvet från dagens 80 procent av medianlönen till 100 procent hade minskat skatteintäkterna med närmare 2 miljarder kronor.
Men ökad utvandring och försvårade möjligheter till invandring är inte bara en förlust för samhällsekonomin. Det är också en förlust för de individer som annars hade kunnat göra Sverige till sitt hem och som Sverige i sin tur hade kunnat välkomna in i gemenskapen.
Det stämmer att integrationen inte fungerar och mycket behöver göras för att se till att de som kommer till Sverige, oavsett om de flytt hit eller kommer efter ett efterlängtat anställningsbesked, kommer in i samhället.
Samtidigt står vi inför enorma arbetskraftsbehov där varje person som vill jobba kommer att behövas.
Att i ett sånt läge se utvandring som den mest betydande åtgärden för att få bukt med integrationen vittnar snarare om populism än om en vilja att stärka Sverige.