Så skrev Ola Larsmo i DN i torsdags i en betraktelse över statybråket i Växjö. Statyerna i fråga föreställer två av Sveriges främsta författare – och antinazister – med koppling just till denna stad: Pär Lagerkvist och Vilhelm Moberg.
De skulle ha fått sällskap av en staty av en modig kvinna med egen erfarenhet av nazismen, Danuta Danielsson som på en berömd bild från 1985 svingar sin handväska mot en demonstrerande skinnskalle från Nordiska rikspartiet. Men så fick kulturnämnden i Växjö kalla fötter. Det kan verka som att vi förespråkar att oliktänkande bemöts med tillhyggen, tycker kulturnämndens ordförande Eva Johansson (C).
Det är en kommentar som bör gå till historien. ”Oliktänkande”, säger Eva Johansson. Med ”oliktänkande” avses i detta sammanhang en person som demonstrerar för att människor som Danuta Danielsson bör skickas till förintelseläger, precis det öde som ska ha drabbat hennes mor.
Vem förespråkar våld? Har någon någonsin dött av att få en handväska i huvudet? Personer som inte har djupare historisk bildning än vad Eva Johansson uppvisar bör över huvud taget inte ägna sig åt politik.
Konst är inte alltid trevligt, som UNT:s kulturchef Kristina Lindquist skriver. Konst kan vara oväntade, mångbottnade och provokativa kommentarer till en verklighet som kan vara svår att beskriva på annat sätt.
Och som ännu en oväntad kommentar till en verklighet vars absurditet kan vara svår att fatta har statyer runt om i landet plötsligt försetts med handväskor av uppfinningsrika medborgare. I Uppsala syntes häromdagen flera exempel på denna humoristiska gerillaverksamhet. Tror Eva Johansson att de som hängt upp handväskan på Gunnar Wennerbergs staty förespråkar våld mot ”oliktänkande”?