Gränsen mellan vad som är lagligt och vad som är olagligt är inte alltid självklar. Ibland kan det rent av finnas respektabla skäl för att hålla förmögenheter borta från allmän insyn.
Men det som alltid måste finnas, och som inte kan skapas med hjälp av lagstiftning, är gott omdöme och god affärsetik. Man behöver inte läsa långt i skildringarna av den så kallade Panamaskandalen för att inse att just dessa tillgångar ofta saknats helt. Den Panamabaserade advokatfirman Mossack Fonseca har erbjudit total anonymitet, vilket inte i sig är olagligt, och har därmed dragit till sig den typ av kunder som förenas av att de alla har något att dölja.
Här finns personer i den ryske presidenten Vladimir Putins närhet som sett till att undanhålla stora tillgångar från beskattning i sitt eget land, här finns anhöriga till Syriens diktator Bashar al-Assad som gjort likadant, här finns kungar och presidenter, knarkmaffior, före detta idrottsstjärnor och personer som bara råkar vara rikare än de flesta. Alla har de kunnat placera väldiga summor i så kallade brevlådeföretag i Panama eller något annat skatteparadis.
De dokument som avslöjats av journalistnätverket ICIJ sägs innehålla dokumentation om 200 000 sådana företag, med kopplingar till bland annat 140 politiker i mer än 50 länder. Avslöjandet är det största i sitt slag någonsin och kan få stora konsekvenser, politiska och andra, i en rad länder. I Sverige är storbanken Nordea djupt insyltad – även om det både i Nordeas fall och när det gäller banker i andra länder handlar om händelser som ligger långt tillbaka i tiden. Ytterligare avslöjanden lär följa.
Att de aktiva kontakterna kanske ligger ett antal år bakåt i tiden spelar ingen roll. Engagemangen har fortsatt, till synes utan att man reflekterat över det lämpliga i att anlita en firma i Panama, där kontrollen är svag, och som bland sina övriga kunder har kriminella, krigsherrar och diktatorer.
Den internationella utvecklingen på skatteområdet har lett till att allt fler länder har slutit avtal om frivilligt informationsutbyte. Det är bra, och innebär också att riskerna för den som vill gömma undan pengar ökar och att de advokatfirmor och andra som agerar mellanhänder blir allt mer ljusskygga och allt dyrare att anlita. Men det har uppenbarligen inte avskräckt Nordea eller de andra aktörer som dragits fram i ljuset.
Den svenska Finansinspektionen och dess motsvarigheter i andra länder har mycket att granska. Och det är värt att reflektera över det faktum att utan läckor och gedigen journalistik så hade denna skumraskverksamhet kunnat fortsätta hur länge som helst.
Håkan Holmberg