Under fjolåret var de nya pensionärerna i genomsnitt 65,5 år gamla. Det är ungefär ett år högre än de senaste 20 åren (undantaget 2023 på grund av nya åldersgränser). Vilket betyder att vi börjat anpassa oss efter den nya riktåldern 67 år som kommer att gälla för alla födda 1960-1963. Det handlar i sin tur om en anpassning till medellivslängden i Sverige, en fullkomligt logisk utveckling som alla kan acceptera.
Pensionssystemet beskrevs som robust när det konstruerades på 1990-talet. Robust är det fortfarande. Det står pall för AP-fondernas kringelikrokiga investering i en till synes misslyckad batterifabrik. Det står pall för finansiella kriser, pandemier samt krig med både vapen och tullar (med reservation för att det kan gå riktigt illa för allt och alla). Hotet mot pensionsutbetalningarna kommer ändå i första hand inte från Washington eller Moskva, utan från riksdagshuset i Stockholm.
Det viktigaste för arbetande svenskar att veta är att det är raka rör mellan jobb och pension. Livsinkomstprincipen ska hållas högt. Den som av någon anledning inte kan jobba alls, eller jobbar mindre under en period, kan inte kompenseras via pensionssystemet. Det vore orättvist mot kommande generationer som då får sämre förutsättningar. Inte minst vore det orättvist gentemot grannen som jobbat hela vägen till sin riktålder.
Socialdemokraterna har i regeringsställning spelat domino med pensionerna. Först genom att, pressade av Vänsterpartiet, höja garantipensionerna för alla som jobba lite eller inte alls. Det blev inte så bra för dem som slitit på deltid med låg lön och därför kom den så kallade ”tusenlappen” för nästa inkomstgrupp, Vilket inte heller blev så bra för grannen som jobbat heltid. Respektavstånd!
Den metod som återstår är att höja pensionsavgiften, vilket på sikt kommer att drabba statskassan. Pensionspopulismen ställer inte bara grupp mot grupp, generation mot generation. Den kommer också att ställa försvaret, vården och andra utgiftsområden mot inkomsten för pensionärer.
Vad händer om pensionerna plötsligt framstår som ytterst osäkra? Det vet man från rader av länder som inte lyckats hålla i systemet, exempelvis i Latinamerika och under eurokrisens 2010-tal även i Sydeuropa. Det påverkar inte bara viljan att arbeta. Hela tilliten riskerar att raseras för lång tid framöver. Där bör förstås Sverige undvika att hamna.
Börsen rusade på torsdagen. Kanske rasar den igen på fredagen. Det är bara att jobba på och öka sitt kapital något pinnhål till. Systemet är robust. Ännu ett tag i alla fall.