Statsminister Stefan Löfven inledde gårdagens partiledardebatt i riksdagen med att skälla på oppositionen. Eller snarare på alliansregeringen som avgick för snart två år sedan. De sänkte skatter och skapade ett budgetunderskott som gjort det ack så svårt att regera nu. Och i opposition vill de fortsätta att rasera Sverige och den svenska modellen. Varning, varning för att låta dessa styra igen. Applåder från några trötta ledamöter med sommarsemester i tankarna.
Vad vill Löfven själv, förutom att skapa 5 000 beredskapsjobb och flytta delar av en myndighet till Kalmar, som han lovade häromdagen? Han har kanske ingen plan, annat än tillsätta utredningar och reagera sent på rörelser i omvärlden. Det påstod i alla fall Anna Kinberg Batra (M) upprepade gånger under gårdagen, och fick till svar det har minsann ”inte ni heller”. Det senare kan möjligen bli ett problem 2018, men för Löfven börjar det bli alltmer akut att riktningen saknas.
Tröttheten som smugit sig in i den politiska debatten kan bero på att budskapet sjunkit in, att varken de rödgröna partierna eller alliansen kommer att få egen majoritet inom överskådlig tid. Tanken om att blockpolitikens tid är förbi mognar långsamt. Stefan Löfven nämnde behovet av blocköverskridande politik, men han agerar som sagt helt enligt den rödblåa mall som dominerat modern svensk politik.
Jobben kommer säkert att få en avgörande betydelse för utgången av nästa val. Regeringen har fortsatt hög svansföring då målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 ligger fast. Lite respit har man fått tack vare högkonjunktur och Migrationsverkets försenade handläggning av nya uppehållstillstånd, men mycket snart riskerar utanförskapet att växa på nytt. Löfven aviserade ett ”program” riktat till storstädernas förorter: ”Vi ska knäcka brottsligheten, bryta långtidsarbetslösheten, lyfta skolorna och stödja civilsamhället”.
Alliansen har inte heller en sammanhållen jobbpolitik i dagsläget, men en större oro för växande utanförskap: ”Risken är uppenbar att Sverige klyvs mellan de som har jobb och de som inte har det”, sade Annie Lööf (C). Och man har fler konkreta idéer för hur trösklarna till jobb ska sänkas, något man envetet måste bygga vidare på.
Riksdagsdebatten skulle orsaka ännu fler gäspningar om inte omvärlden trängde sig på. Helgens massmord i Orlando gjorde att alla kunde enas i fördömandet av våldbejakande extremism. Ebba Busch Thor meddelade att hon tänker delta i sommarens Prideparad, som första KD-topp någonsin och en viktig markering av politisk enighet. Under debatten tog sig också några miljöaktivister upp på regeringskansliet Rosenbad för att få ut sitt budskap. ”Oacceptabelt”, enligt partiledarna.
Där tog enigheten slut och partiledarna beger sig snart till Visby för att fortsätta debatten, eller käbblet som statsministern kallat det. ”Ni bara käbblar”, sade han vid ett tillfälle. Ja, du också.