Den svenska konjunkturen bromsar in. Tillväxten är lägre än väntat och sysselsättningen faller. Det är kontentan när Konjunkturinstitutet presenterar BNP-utvecklingen för årets andra kvartal.
En orolig omvärld med Brexit, handelskrig och konflikter i Mellanöstern är en förklaring till den snabba och oväntade förändringen. Men även utan internationell inblandning hackar den svenska ekonomin och reformbehovet är stort.
Vi närmar oss 30 år sedan det som kom att kallas århundradets skattereform genomfördes. Ett enklare och mer överskådligt skattesystem skulle skapas. Det högsta marginalskatterna skulle bort och systemets legitimitet öka: ingen skulle betala mer än 50 procent i marginalskatt, men genom att bredda skattebaserna skulle inte skatteintäkterna minska.
För att vara århundradets skattereform blev den förvånansvärt kortlivad. Marginalskatterna har höjts och det som var tänkt att vara transparent och enkelt har blivit oöverskådligt och svårbegripligt.
Behovet av en ny övergripande skattereform är stort. Januariöverenskommelsen innehåller visserligen en skrivning om en sådan, men även om man är generös och räknar värnskattens avskaffande som en första del i en kommande reform, är konturerna vaga. De fyra samarbetspartierna verkar också vara sinsemellan oense om vad som kan och får behandlas när skattepolitiken ska stöpas om.
En rimlig utgångspunkt vore det som Studieförbundet Näringsliv & Samhälle för några år sedan föreslog i rapporten Dags för enkla skatter: enklare system, enhetliga skattesatser, breddade skattebaser. I rapporten föreslås att jobbskatteavdraget, stats- och värnskatten slopas för att ersättas med ett lägre bottenavdrag och enhetlig inkomstskatt på 25 procent.
I boken Platt skatt, utgiven tidigare i år, av Patrick Krassén och Hans Peter Larsson argumenteras också för ett avskaffande av statsskatten, både av effektivitets- och rättviseskäl.
Statsskatten står i dag för mindre än 3 procent av de totala skatteintäkterna. Intäkterna uppgår till 57 miljarder. Att sänka eller helt ta bort statsskatten måste prioriteras av regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. För att inte påverka skatteintäkternas storlek kan den sänkta marginalskatten kombineras med breddade skattebaser. Ett sänkt jobbskatteavdrag är ett sätt. Andra möjliga förändringar är slopade avdrag, enhetligare och bredare moms och en återinförd fastighetsskatt. Den senare har ju också den fördelen att den inte är kopplad till inkomst.
Precis som vid (förra) århundradets skattereform måste målet vara att skapa en överskådlig och lättbegriplig skattelagstiftning, som premierar arbete, investeringar och företagande. Om reformen uteblir, är risken stor att vi får vänja oss vid rapporter om sämre tillväxt och arbetslöshet.