Det är inte troligt. När kursen läggs om tvärt och snabbt så brukar det inte finnas tid till sådant. Resultatet är en rad förslag som kan få alla möjliga konsekvenser, men inte nödvändigtvis just de konsekvenser som regeringen säger sig vilja uppnå.
Frånvaron av analys tar sig olika uttryck för olika förslag. Ett exempel är att uppehållstillstånd inte längre ska ges till kategorierna ”övriga skyddsbehövande” och ”synnerligen ömmande omständigheter” utan bara till personer som har helt oomtvistliga asylskäl. Men hittills i år har inte ens fem procent av de beviljade uppehållstillstånden gällt för dessa två ”extra” kategorier. Effekten på tillströmningen av flyktingar blir rimligtvis helt marginell.
Detsamma gäller tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd. Kanske minskar tillströmningen något, men för den som flyr från ett helvete som det i Syrien spelar förändringen förmodligen ingen större roll. För Sveriges del är den sannolika konsekvensen att vi tvingas till dyra administrativa insatser när de tillfälliga tillstånden efter några år ska omprövas. I övrigt finns flera tänkbara och delvis motstridiga konsekvenser, men ingen av dem tycks ha begrundats på regeringsnivå.
Den första är att osäkerheten i många fall påverkar intresset och förutsättningarna för integration, vilket knappast kan vara avsikten. Den andra är att de tillfälliga tillstånden ändå kommer att omvandlas till permanenta, om inte annat så av uppenbara humanitära skäl när folk har rotat sig i landet. Vad är det då för vits med förändringen? Och om man har tänkt sig att tillstånden ska bli permanenta om man får ett jobb så måste man också räkna med att en svart marknad för mer eller mindre tveksamma anställningskontrakt skapas. Har någon i regeringen eller i de oppositionspartier som är med på förslagen funderat över detta?
Inte heller begränsningen av rätten till anhöriginvandring får självklart de effekter som regeringen med flera påstår. I det katastrofläge som råder i en rad länder nära Europa flyr hela familjer tillsammans. Det är ju därför som det finns så många barn på flyktingbåtarna över Medelhavet. Den egentliga anhöriginvandringen kommer att minska, men den totala tillströmningen av flyktingar påverkas inte lika mycket.
Och vad tror man sig uppnå med ID-kontroller på alla kollektiva transporter in i Sverige? Det finns en mängd andra sätt att ta sig fram. Effekten på flyktingströmmen blir troligen helt marginell.
God politik är intellektuellt hederlig och goda förslag är alltid genomtänkta, så långt som det är möjligt, innan de läggs fram. Inget av detta gäller för den nya flyktingpolitiken.
Håkan Holmberg