Resan blev känd och kritiserad i september i år och Gamov har därefter och intill helt nyligen varit sjukskriven. Nu blir han politisk vilde – han sitter kvar i riksdagen och har kvar sina uppdrag i Uppsalapolitiken, men företräder inte längre Sverigedemokraterna. Att han skulle kunna behålla sina uppdrag för SD efter de anklagelser som riktats mot honom är naturligtvis otänkbart.
Hade inga anklagelser förekommit så hade Gamov aldrig ställts inför det ultimatum som han i torsdags fick av riksdagsgruppens ledning. Och det betyder i sin tur att ingen i partiet funnit skäl att reagera mot Gamovs agerande i politiska frågor.
Gamov har inte tillhört SD:s översta ledarskikt men har ändå haft politisk betydelse. I ett parti där avhoppen från ledande uppdrag avlöser varandra har han år efter år varit stabilt närvarande och förutom riksdagsuppdraget också haft uppdrag på kommunal- och landstingsnivå – och därtill också suttit i partistyrelsen.
Den 28 december 21014 intervjuades Gamov på nyhetsplats i UNT och sade följande: ”Vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna.” Han hade fått läsa intervjun innan den gick i tryck – och fann det alltså fullt i sin ordning att offentligt uttala en förhoppning om ett framtida enpartisystem. Uppenbarligen tyckte också partiets ledning att det var fullt i sin ordning – ingen reaktion avhördes och Gamov fortsatte på sina uppdrag som om ingenting hänt.
Resan till Ryssland finansierades av en halvofficiell rysk organisation med rötter i sovjettiden och med en nära medarbetare till president Putin som ordförande. Det föregivna syftet var att medverka som observatör vid de då pågående lokalvalen. De praktiska arrangemangen sköttes via en ljusskygg organisation kallad ECDHR med en polsk högerextremist och Putinbeundrare som ordförande och med band till den ryske fascisten Aleksandr Dugin. Kopplingarna skildrades bland annat i Aftonbladet. Se också UNT:s ledarsida den 21 september.
Resan tycks ha ägt rum utan direkt godkännande av SD:s partiledning, men några slutsatser av Gamovs beredvillighet att uppträda som försvarsadvokat för det politiska systemet i Ryssland drog man alltså inte. Valövervakning i regi av den regim som ska kontrolleras har givetvis ingen trovärdighet alls och det är väl känt att oberoende organisationer i Ryssland som seriöst försöker bevaka valen förföljs.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) uttryckte i går oro över att Gamov genom sina riksdagsuppdrag kan få del av information med betydelse för rikets säkerhet. Någon sådan oro har Sverigedemokraterna inte visat.
Håkan Holmberg