Om den rätten uppges så riskerar de humanitära värden som det demokratiska samhället vilar på att brytas ned.
Den gränskontroll som trädde i kraft klockan tolv på torsdagen är inte i sig ett hot mot rätten att söka asyl. Kontrollen innebär att den som saknar laglig rätt att resa in i landet avvisas. Och laglig rätt har den som är EU-medborgare eller medborgare i ett annat nordiskt land eller som har för avsikt att söka asyl.
Konsekvensen kan mycket väl bli att antalet som söker asyl ökar, eftersom det inte längre blir möjligt att använda Sverige som transitland till ett annat land för att söka asyl där. Därför är också det motiv som anges för kontrollen svårt att förstå. Syftet skulle ju vara att minska de hot mot ordning och säkerhet som en mycket stor tillströmning på kort tid anses innebära. Men är det verkligen troligt att tillströmningen minskar med denna gränskontroll?
Det verkligt oroande i den situation som nu avtecknar sig är inte beslutet om gränskontroller i sig utan den tävling i att lägga fram det ena ogenomtänkta förslaget efter det andra som somliga partier och politiker just nu ägnar sig åt. Moderaternas förslag om gränskontroller, som lades fram någon dag innan regeringen fattade sitt beslut, innebär att också den som vistats i ett annat EU-land och sedan söker asyl i Sverige ska avvisas.
Det skulle, om förslaget över huvud taget är genomförbart, innebära att rätten att söka asyl kortsluts. Men asylrätten är inget som man plötsligt kan bestämma sig för att man inte tycker om, som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har uttryckt saken. Vill man ge upp rätten att söka asyl så får det konsekvenser för lagstiftningen och för vår anslutning till internationella konventioner – förutom de ofrånkomliga konsekvenserna för vårt stöd för grundläggande mänskliga rättigheter.
Kristdemokraternas förslag i veckan var av blandad karaktär, men det som sticker ut är idén om ”transitzoner” för flyktingar, som på något oklart sätt ska stå under bevakning. I dessa zoner skulle de som inte förefaller ha giltiga asylskäl skiljas ut och snabbt skickas ut ur landet medan övriga skulle få sina asylansökningar bedömda. I någon mening innebär väl detta att asylrätten bibehålls, men vad händer om väntan ändå blir lång innan avvisning eller asylprövning kan ske?
Vad vi ser just nu är en politisk härdsmälta där vilka förslag som helst tycks kunna läggas fram, utan att man ens reflekterar över rättsprinciper som hittills varit självklara. Vad blir nästa förslag om de just införda gränskontrollerna inte leder till att färre söker sig till Sverige?
EU ska stå för öppenhet och asylpolitiken måste hanteras gemensamt. Om alla länder i stället stänger sina gränser utåt och mot varandra är det en europeisk tragedi.
Håkan Holmberg