Genom att spela på det utbredda missnöjet med det gamla styret, som lett till oerhörda umbäranden för befolkningen, och ge sken av att det kan bli dramatiskt annorlunda, har partiledaren Alexis Tsipras fått ett övertag i opinionen. Undersökningen pekar på ett resultat kring 35 procent för Syriza och 30 procent för högerpartiet Ny Demokrati.
Det kan tyckas märkligt att inte Ny Demokrati och premiärministern Antonis Samaras straffas hårdare för krisen. Socialdemokratiska Pasok, den traditionella konkurrenten som senast satt vid makten 2010-2011, ligger nu under tre procent i undersökningarna och håller på att raderas ut från den politiska kartan. Men det är uppenbart att Ny Demokrati ändå ses som ett seriöst alternativ till populistiska Syriza och ekonomin går nu åt rätt håll, om än långsamt.
Grekerna har under sex år sett de statliga utgifterna strypas och anpassas till den mycket trånga kostym som är statens inkomster. Lönerna har dumpats, förmånerna försvunnit och arbetslösheten stigit till över 25 procent. Syrizas budskap är att allt ska återställas, bara budgetunderskottet tillåts öka igen, lånen förhandlas om och skulderna skrivs av. Tsipras vill bryta med kraven från trojkan, EU, ECB och IMF, och kanske som en konsekvens också lämna eurozonen.
Den mer ansvarsfulla linjen, närmast företrädd av Ny Demokrati, borde ha fått en rejäl skjuts i torsdags när centralbanken ECB meddelade att man ska stödköpa statsobligationer för 60 miljarder euro i månaden för att lätta skuldbördan i krisländerna. De länder som inte uppfyller de ekonomiska villkoren får inget stöd, ett uttalande som kan uppfattas som direkt riktat mot Grekland och Syriza.
Med det grekiska valsystemet behöver Syriza 40 procent av rösterna för att få egen majoritet i parlamentet (50 extra mandat av 300 går till det största partiet). Någon typ av överenskommelse för att behålla euron, ändå något bättre villkor för grekerna och ett katastrofval för nazistiska Gyllene Gryning är det utfall man kan önska sig av dagens val.