Priset för att vara politiker får inte bli för högt

Distansen mellan politiker och medborgare riskerar att öka ytterligare.

För några decennier sedan hade få politiker livvaktsskydd. Vad gör hoten mot politiker med demokratin?

För några decennier sedan hade få politiker livvaktsskydd. Vad gör hoten mot politiker med demokratin?

Foto: TT SWEDEN

Ledare2020-07-01 13:40
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Almedalsveckan i Visby, som i år är inställd, brukar med sina över 50 år på nacken kunna säga en hel del om hur politiken och samhället har förändrats med tiden. Mycket har blivit bättre, men hoten mot politiker – och där därmed livvakterna i politiska sammanhang – märks betydligt mer i dag. Distansen mellan politiker och "vanligt folk" har ökat. 

Olle Wästberg, tidigare ordförande för den statliga demokratiutredningen, kommenterade hoten mot politiker i programmet Godmorgon, världen! i P1 i söndags. Han nämnde hur han som ung i Elevorganisationen ville få hjälp av Olof Palme, gick över till regeringskansliet och frågade vaktmästaren var Palme satt. "Två trappor upp andra dörren till vänster", fick Wästberg till svar.

Bilden på Palme här intill, som har hävdats vara från Almedalen 1968, är egentligen inte från Almedalen men från samma tid. Sedan dess har Palme och Anna Lindh mördats, och enligt Brottsförebyggande rådet är numera var tredje politiker utsatt för hot, trakasserier eller våld. 

Vad händer med demokratin när priset för att vara politiker blir för högt? 

I radioinslaget varnar Olle Wästberg för att de politiska karriäristerna är de som blir kvar. Men det kan lika väl vara en politisk drivkraft - att inte låta de som hotar en vinna genom att skrämma bort en - som får politiker att orka fortsätta. Annars hade långt fler fritidspolitiker, som behöver försörja sig på vanligt arbete och som lägger sin fritid på politiken, gett upp för länge sedan. 

Däremot är det tveklöst så att hoten har och kommer att skrämma bort många, och att det till slut blir ovanligt hårdhudade personer kvar. Det är ett allvarligt demokratiproblem som ytterligare spär på distansen mellan politiker och medborgare. 

Ansvariga för demokratiutredningen har påpekat att det i början av 1950-talet, när Sverige hade sju miljoner invånare, fanns ungefär 200 000 personer med ett politiskt förtroendeuppdrag på kommunal nivå. Nu är vi nere på ungefär 36 000 personer. Risken är att det framöver blir ännu svårare att få folk att ställa upp som politiker.

Mycket är annorlunda mot hur det var för flera decennier sedan. I dag blir politiker hotade och utsatta för drev även på nätet. Livvakterna runt högt uppsatta politiker är ett givet inslag på politikerveckan i Almedalen och på andra publika platser.  

Även om det är svårt att förutsäga alla faror som kan dyka upp, behöver rättsväsendet, partierna och vi andra göra det som går för att dämpa problemen. Var hamnar vi annars om ytterligare några år?