Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE, där också Ryssland ingår, har antagit riktlinjer som säger att övningar med minst 13 000 deltagare ska kunna övervakas. Det är ett led i det system av förtroendeskapande åtgärder som ska dämpa politiska och militära spänningar i Europa.
Ryssland säger nu att denna övning, kallad Zapad (Väst), inte omfattar fler än 12 700 deltagare – medan Natobedömare anser att den korrekta siffran ligger närmare 100 000. Övningen genomförs i Rysslands västra delar, i Kaliningradområdet samt i Vitryssland. Det finns också farhågor för att militär materiel kommer att lämnas kvar i Vitryssland, med gräns såväl till Ukraina som till Natoländerna Polen, Lettland och Litauen.
Övervakningen begränsas nu till tre (3!) observatörer, överflygningar får inte ske och observatörerna får inte tala med enskilda soldater. Syftet är naturligtvis att demonstrera att Ryssland gör som man vill och inte tänker följa internationella överenskommelser. Försvarsministrar från många länder, däribland Frankrike, Tyskland och Sverige, som just mötts i Estlands huvudstad Tallinn, har uttryckt stark kritik mot det ryska beteendet.
Detta kan jämföras med den stora militärövning med namnet Aurora 17, som genomförs något senare i september. Aurora 17 är en svensk övning, under svensk ledning och med deltagare från åtta andra länder. Övningen utspelas i Göteborg, i Mälardalen och på Gotland och är med 22 000 deltagare den största på 20 år. Här tillämpas OSSE:s rekommendationer om insyn och transparens och observatörer har inbjudits i enlighet med OSSE:s regelverk.
Det vore löjligt att förneka att den ”stormakt A” som i scenariot för Aurora 17 antas ha företagit krigshandlingar mot Sverige med flyg och helikoptrar är modellerad med Ryssland som förebild. Och det vore lika löjligt att påstå att den fiendebild som den ryska övningen Zapad utgår från har påtagliga likheter med Nato.
Så ser verkligheten ut sedan Ryssland rivit upp samförståndet kring den europeiska säkerheten, fört krig mot Georgien och annekterat Krim. Det är just därför som det är så viktigt med insyn och transparens. Om den tänkta motparten ser vad som försiggår så minskar rimligen risken för nya militära äventyr.
Och därför är det så bisarrt att se hur Aurora 17 framkallar ryggmärgsreaktioner mot USA och Nato (trots att Nato som sådant inte deltar) från den vanliga raden av extrema vänstergrupper – som om Zapad inte fanns och Ryssland inte attackerat två grannländer. Här finns grupper som stöder diktaturerna på Kuba, i Venezuela och i Nordkorea eller som motsätter sig att Sverige alls har ett försvar, blandade med mer seriösa fredsorganisationer. Spelar sällskapet ingen roll alls?
Håkan Holmberg