Ryssland är ett samhälle utan normala politiska institutioner, utan fungerande rättsapparat och utan ett normalt flöde av information – därtill med en dysfunktionell ekonomi och under växande press från det krig man själv satt igång i Ukraina. Allt av vikt avgörs i slutna rum, av hemlighetsfulla grupper som inte kan avkrävas något ansvar i demokratiska former. I stället för trovärdig nyhetsförmedling finns tillrättalagd propaganda, ofta med en konspiratorisk underton.
När den ledande maktspelaren i ett sådant system plötsligt är borta från offentligheten är det helt rationellt att fråga om något dramatiskt har hänt – en kupp, en olycka, sjukdom eller något annat. När ingen riktig information finns tillgänglig så uppstår oundvikligen rykten, allt vildvuxnare ju längre tiden går.
För att systemet med hemlighetsfulla beslut av dunkla maktgrupper ska fungera så måste nyckelpersonerna vara på plats, om inte annat så för att bevaka sina positioner och varandra. Putins ständiga närvaro i ryska medier har varit ett sätt att visa att han själv har läget i landet under kontroll. Är han borta från offentligheten i tio dagar så vill alla veta vilken orsaken är.
Nu har Putin alltså visat sig igen och vill ge intryck av att allt är normalt. Men någonting som inte är fullt i linje med det normala har sannolikt skett – och pågår kanske fortfarande. Det behöver dock inte alls handla om att Putin riskerar att avsättas eller måste vidta extraordinära åtgärder för att behålla kontrollen. Men som andra auktoritära härskare i olika länder är han beroende av att kunna balansera olika intressegrupper och maktspelare mot varandra och avvärja sådant som kan hota stabiliteten i det system han försöker upprätthålla.
Mordet på Boris Nemtsov innebar att våldet mot den demokratiska rörelsen i Ryssland nådde en ny och potentiellt mycket farlig nivå – inte bara för demokratirörelsen som sådan utan kanske också för Putins eget maktsystem. Kopplingen till kriget i Ukraina är uppenbar, ryska medier har uppmanat till kamp mot ”fascisterna” (alltså demokraterna) på hemmaplan och Kreml organiserade en stödmarsch för Putin sex dagar före mordet på Nemtsov. De ”stormtrupper” som går Putins och andra maktspelares ärenden kan själva behöva kontrolleras om inte stabiliteten i systemet ska hotas.
Samtidigt finns tecken på att den ryska militärapparaten ansträngs hårdare än vad man vill erkänna genom kriget. De ekonomiska påfrestningarna, inte bara till följd av sanktionerna, är tydliga men reaktionerna i landet har hittills kunnat motverkas med hjälp av en uppskruvad nationalistisk propaganda.
Kriget i Ukraina lär inte upphöra, men kan bli svårt att utvidga ytterligare. Ekonomin lär inte förbättras på länge än. Pressen på Putins maktsystem består.