Allt som rör Rysslands tillbakadragande från Syrien måste tas med en stor nypa salt. Det som är säkert i det korta perspektivet är att president Vladimir Putin vunnit en propagandaseger. På hemmaplan framstår han som segrare i ett krig (”vi har uppnått våra mål”) och i omvärlden som en fredens man. Förutsättningarna inför fredssamtalen i Genéve är nu betydligt bättre än för bara några dagar sedan.
Vilka mål har då Ryssland uppnått? Man har fått pröva sin nya krigsmakt och den kan sägas ha bestått provet. Man har stärkt Assadregimen och fått en potentiell lydstat i det strategiska Mellanöstern, med tillgång till Medelhavet. Mer för syns skull har man också hjälpt till att försvaga IS i de östra delarna av Syrien. Det ser också ut att för tillfället ha lyckats, även om det säkert beror mer på den USA-ledda koalitionen och de kurdiska styrkorna.
Putins övergripande mål är att stärka Rysslands ställning i de framtida förhandlingarna med EU och USA, om Ukraina och om ekonomiska sanktioner. Detta måste hållas i minnet av alla parter under Genéveförhandlingarna.
Bashar al-Assads svåra krigsbrott mot det syriska folket inleddes när kraven på demokratiska reformer kom under den arabiska våren 2011. När bomberna inte längre faller över landet är det inte bara syrierna själva som andas ut. Flyktingströmmarna har fått hela EU-bygget att skaka i grunden. Och gett Turkiets Erdogan möjligheter att genomföra sin agenda från en helt ny maktposition.
Häri ligger också faran med fredsförhandlingarna. Att huvudskurken al-Assad åter får total kontroll över Syrien är naturligtvis oacceptabelt. Men vad ska kunna hindra honom? Hur ska den splittrade och kraftigt försvagade oppositionen kunna vara ett alternativ? Som vanligt kommer USA att ha en nyckelroll, men här kommer snart frågan om vem som ska efterträda Barack Obama och John Kerry att bli aktuell. Putin har gjort klart att han hoppas på Donald Trump, vilket är ännu ett skäl för världen att hålla andan vid valet 6 november.
Ryssland inledde på tisdagen reträtten genom att några flygplan lyfte från basen i Latakia. Just den ska för övrigt finnas kvar i Syrien, liksom flottbasen i Tartus och avancerade luftvärnssystem. Om Ryssland verkligen lämnar landet kommer strålkastarljuset åter att hamna på al-Assad. Hans övriga partner, Iran och Hizbollah, stödjer honom förstås men verkar i bakgrunden. Al-Assad måste prestera en lösning för Syriens sunnimuslimer och kurder, liksom en början på en demokratisk utveckling. Annars kommer fredssamtalen att stanna av och risken för en ny våldsspiral att öka.
Det finns en strimma hopp för Syrien, värd att hålla fast vid. Men Vladimir Putin och Bashar al-Assad har visat förr vad de är kapabla till. Och de militära framgångarna lär tyvärr inte ha ändrat på det.