Såväl Moderaterna som Socialdemokraterna har backat gentemot föregående mätning i DN/Ipsos och SvD/Sifos opinionsundersökningar. De två stora har dessutom, i tidigare EU-val, haft svårt att omsätta sympatierna inför valet i faktiska röster.
Delvis kan detta ha att göra med att partilojaliteten bland väljarna inte är lika stark i EU-valet, eftersom detta ses som mindre viktigt än riksdagsvalet. Men hur S och M förhåller sig till och har agerat i EU är heller inte alldeles oproblematiskt.
Att Marita Ulvskog toppar Socialdemokraternas lista inger inte något som helst förtroende. Ulvskogs kampanj har präglats av negativism och slirande på sanningen.
Först lät hon meddela att hon skulle rösta nej om det vore folkomröstning om Sveriges medlemskap i dag. Därefter ljög hon och menade att S hade varit emot de övergångsregler som partiet självt föreslog 2004, i och med att åtta östeuropeiska länder blev medlemmar i unionen. Reglerna syftade till att medborgare från dessa länder inte genast skulle ges samma fria rörlighet som medborgare i övriga länder – och Marita Ulvskog var drivande för att detta diskriminerande undantag skulle införas.
För ett par dagar sedan kallade Ulvskog slutligen Gunnar Hökmark (M) för ”skithög”, under en debatt.
Det faktum att Moderaterna, å sin sida, ingår i den konservativa EPP-gruppen i parlamentet har i vissa fall föranlett tveksamt agerande hos M-parlamentarikerna. Faktum är att Moderaternas mer liberala drag rimmar illa med var tyngdpunkten i denna jordbrukssubventionsförespråkande grupp ligger. Det förorsakar problem.
Christofer Fjellner (M), Gunnar Hökmark (M) och Anna Ibrisagic (M) valde exempelvis att lägga ner sina röster när en resolution om sexuella och reproduktiva rättigheter behandlades. Resolutionen tog ställning för säkra och lagliga aborter, samt tillgången till sexualundervisning och preventivmedel, och det är pinsamt att M inte stödde denna.
I de senaste opinionsundersökningarna backar även EU-vännerna i Folkpartiet. Att FP – trots väljarskepsisen till följd av finanskrisen – oförtrutet ser möjligheterna med EU hedrar dem dock. Utan storskaligt samarbete skulle såväl förutsättningarna i dagens Europa som kontinentens framtidsutsikter vara betydligt sämre. Partiets förstanamn, Marit Paulsen, har även högt förtroende bland väljarna och tvåan Cecilia Wikström tillhör dem som har jobbat mest aktivt i EU-parlamentet.
För Miljöpartiet går det däremot bra. I toppnamnet Isabella Lövin – som har fått stort genomslag i sitt arbete för en förbättrad fiskepolitik inom unionen – har partiet en mycket stark kandidat.
Så är alltså läget i de för närvarande fyra största svenska partierna på EU-nivå. I morgon är det dags för väljarna att säga sitt.
Är du redo?