FN:s klimatpanel IPCC försöker delvis med en ny taktik i sin nya rapport som presenterades i söndags. Det underliggande budskapet är minst lika allvarligt, att klimatförändringarna existerar och har orsakats av människan och att medeltemperaturen kan stiga med fem grader Celsius under detta århundrade, men tonen är något annorlunda. Bland annat understryker man att vi har råd med de klimatåtgärder som behövs och att de inte behöver påverka den ekonomiska utvecklingen.
Rapporten är den femte i ordningen och en sammanställning av de tre delrapporter som IPCC lämnat sedan i fjol höstas. Slutsatserna förstärker bilden av ett förändrat klimat. De senaste 30 åren (1983-2012) utgör den varmaste 30-årsperioden på jorden under minst 1 400 år. Smältande polarisar i Arktis, högre surhetsgrad i världshaven och mindre skördar på grund av torka hör till de konkreta tecknen.
För att häva förändringen måste eldning med fossila bränslen ha upphört helt år 2100 (en helt ny slutsats) och redan 2050 måste 80 procent av all energi komma från förnybara källor. Det går att åstadkomma, skriver rapportförfattarna, om man enas om ett globalt bindande avtal om utsläppsminskningar senast i slutet av 2015.
Något liknande sades redan inför klimatmötet 2009 i Köpenhamn, men då handlade det mer om uppoffringar som måste göras. Det stora politiska misslyckandet där, då Kina drog sig ur förhandlingarna, ledde till flera år av uppgivenhet i klimatfrågan. Inför klimatmötet 2015 i Paris är tongångarna annorlunda. Vi har råd att minska utsläppen, kostnaderna för att låta bli skulle bli långt mycket högre.
Ändå finns det fortfarande anledning att vara något pessimistisk. Dels finns det inga tydliga tecken på kursändring från de största utsläppsaktörerna, Kina och USA. Dagens kongressval i USA tyder tvärtom på två år med ännu starkare republikansk dominans och ännu mindre utrymme för miljöfrågan. Dels finns det fortfarande en öppning för att skjuta upp problemen ytterligare. Måste klimatpanelen slå fast att det är för sent att göra något åt klimatförändringarna innan världssamfundet skrider till verket, kan man undra.
Huvudskälet till de urvattnade kompromisser som nåtts hittills i klimatfrågan är de olika förutsättningarna i olika länder. Det handlar om tillgång på ren energi respektive beroende av olja eller kol, men framför allt handlar det om politiska spänningar. Tillväxtländer som Kina och Indien går helt enkelt inte med på att hejdas från att ta del av den standardhöjning vi sett sedan andra världskriget, med energikrävande bostäder, bilar och semesterresor som några exempel.
Det är till dessa länder IPCC nu riktar sitt budskap: Det kommer att löna sig att komma först med ren energi. Och till oss i väst: Det kommer att kosta att halka efter och fortsätta med utsläppen.