Frågan inför Miljöpartiets kongress som startar på fredagen är inte om den försvagade partiledningen kommer att förlora någon tung omröstning, utan vilken som ska förloras. Ombuden laddar för att ta igen förlorad mark, all grön politik som språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson kompromissat bort. Stärkta av de gamla ledarna Per Gahrton och Maria Wetterstrand (DN Debatt 11/5) vill man ta politisk strid och få en nystart. Det ursprungliga gröna Miljöpartiet är tillbaka!
Listan på de politiska nederlagen för MP är lång, medan vinsterna får plats på en stubbe i Ojnareskogen. Kongressledamöterna som anländer till Karlstad har nog varken språkrörsvalet eller Kaplanaffären som ledde fram till krisen i tankarna. Nej, Fridolin och Romsons efterträdare Isabella Lövin kommer att få lägga all kraft på att försvara regeringens politik.
En ovälkommen nyhet i går för partiledningen var att rättsliga experter bedömer att försäljningen av brunkolet i Tyskland kan göras med ett regeringsbeslut om ägardirektiv till Vattenfall. Åsa Romson har tidigare ursäktat sig med att ”det ändå finns en riksdagsmajoritet för en försäljning”, en uppfattning som också Isabella Lövin anslutit sig till. Ännu en tung prestigeförlust mot S kan därmed vara under uppsegling.
Om Fridolin och Lövin ska välja en strid att förlora under helgen borde det gälla flyktingpolitiken. Riksdagen har ännu inte fattat beslut om tillfälliga uppehållstillstånd och försämrade möjligheter till familjeåterförening. MP kan också sätta press på de övriga fem partierna i flyktinguppgörelsen att så snart som möjligt avskaffa de tillfälliga gränskontrollerna och även i övrigt återgå till den normala asylpolitiken.
Däremot är det helt orealistiskt att, vilket föreslagits till kongressen, bevilja amnesti till flyktingar som fått avslag och gömmer sig i landet. I dagsläget rör det sig om 25 000-40 000 personer och antalet kommer att flerdubblas så snart avslagen kommer för omkring hälften av de 160 000 som sökt asyl 2015. Hur vällovligt syftet än är måste resurserna användas för dem som fortfarande väntar på besked om asyl. Allt annat vore inhumant.
En motion om fred i världen 2099 borde väl ha chans att röstas igenom? Nej, knappast om den innefattar ett nytt fredsdepartement med en fredsminister. Ytterligare ministrar i en regering där det redan finns för många är nog inte att tänka på. Motionen är annars en typisk miljöpartistisk reaktion på att man inte finner sig i den förda politiken. Ni vill satsa mer på försvaret och ha ett värdlandsavtal med Nato? Då ska vi ha en fredsminister.
Men man ska aldrig säga aldrig på en MP-kongress. Och 2016 finns det uppror i luften. Partisekreteraren och ett av språkrören har avgått. Det andra språkröret, Fridolin, är kraftigt försvagad. När krutröken skingras på söndag ser vi vilket parti som vann, det nya regeringspartiet eller det ursprungliga gröna.