Branting, Sandler, Hansson, Erlander, Palme, Carlsson och Persson. Igår eftermiddag förlängdes raden av socialdemokratiska statsministrar med Stefan Löfven, metallarbetaren från Norrland. I dag presenterar han de övriga drygt 20 ministrarna från S och Miljöpartiet i den regering som han ska leda under den kommande mandatperioden.
Löfven kliver in i regeringskansliet med sämre förutsättningar än någon av statsministerföreträdarna då han fått göra avkall på både S-politik och personlig övertygelse bara för att kunna bilda en minoritetsregering med MP. Men han har samtidigt långt bättre förutsättningar än någonsin Mona Sahlin och Håkan Juholt, då han har hela sitt parti bakom sig. Han tog över ett parti i spillror 2012, med så usel självbild att 31 procent som valresultat närmast ses som en framgång.
Lördagen före riksdagsvalet ombads Fredrik Reinfeldt (M) säga något positivt om sin huvudmotståndare. Svaret kom utan tvekan: ”Att han är inriktad på samarbete”. Och när valresultatet sedan kom visade det sig att den egenskapen kommer att behövas i överflöd.
En före detta fackbas (Löfven var ordförande i IF Metall 2005-2012) anses kanske per automatik vara en duktig förhandlare. Men framgång i förhandlingar handlar inte så mycket om konfrontation som om just samarbete. Samarbetet ger utdelning på lite längre sikt, jämfört med den tuffa förhandling som resulterar i ett guldkantat avtal men sämre relationer inför nästa gång. Industrin, där Stefan Löfven verkat, har genom Industriavtalet under 20 år varit vägledande för en arbetsmarknad med få konflikter och substantiella reallöneökningar.
Det tog inte heller många timmar efter valnatten innan Stefan Löfven deklarerade att han sträcker ut en hand till Folkpartiet och Centern. Han fick förstås nej till svar på inviten, FP och C ingår i ett annat samarbete, men bollen var kastad och kan komma att plockas upp vid ett senare tillfälle. Det är långsiktighet som gäller.
Dessa egenskaper kommer alltså att vara nödvändiga för att styra Sverige, men de är inte tillräckliga för att göra Stefan Löfven till en framgångsrik statsminister. Han kommer att sättas på prov när de slutna förhandlingsrummen byts mot den offentliga internationella arena där han representerar Sverige och EU och varje ord måste vägas på guldvåg. Löfven har ingen tidigare erfarenhet av politik och andra politiska kulturer och måste lära sig allt efter hand.
Det kan hända att Fredrik Reinfeldts insatser för Sverige kommer att omvärderas efter en tid med Löfven. Reinfeldt kunde spelet sedan ungdomsåren, var bekant med sina generationskamrater i andra länder och förmådde utnyttja strålkraften från sin finansminister för att flytta fram positionerna ytterligare. Stefan Löfven kommer att prövas, men samarbetsförmåga är alltid en bra start.