Men det förslag som nu presenterats av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och som beskrivs i UNT i torsdags är nog ändå det bästa man kan hoppas på. Och det är inte dåligt. Bostäderna byggs bara i områdets ganska trista nordöstra del, medan den gamla trädgårdsmiljön fredas och rustas upp. Kommunalrådet Maria Gardfjell (MP) hoppas att vi i framtiden får se stadsodling, kaféer och restauranger i Seminarieparken.
En levande park behövs verkligen i denna nu ganska hårdexploaterade del av Uppsala. Och det har hela tiden varit obegripligt hur ett område som en gång anlagts som trädgård, som har stort kulturhistoriskt värde och stor potential för rekreation i olika former i stället valts ut för tät och hög bostadsbebyggelse.
Förtätning av existerande stadsbebyggelse är i grunden en bra tanke, även om man kan sätta frågetecken när förtätningen går så långt som den gjort i vissa delar av staden. Men förtätning förutsätter samtidigt något annat, nämligen riktiga och fungerande gröna rekreationsområden. Små grönytor här och där fyller inte på något sätt detta behov. Och det var därför som förslaget att förvandla Seminarieträdgården till ännu ett tättbebyggt bostadsområde var så provocerande.
Det visade sig också svårt att nå politisk enighet om detta förslag och protesterna från allmänheten lät inte vänta på sig. Ändå tog det alltså hela tio år innan planerna bantades på det sätt som nu skett. Men ibland tar politiska processer lång tid – i Uppsala är vi vana vid betydligt mer än tio år – och det viktiga i sammanhanget är ju att goda argument till sist går hem och dåliga förslag ändras.
Nu tycks enighet råda om kompromissen. Det blir 110 lägenheter och inte mer. De som kommer att bo där får en riktig park alldeles i närheten. Och det får också alla andra som bor i denna del av Uppsala.
Håkan Holmberg