Redan i september (DN Debatt 26/9) föreslog Per Molander, generaldirektör med många år i regeringskansliet bakom sig, att riksdagens budgetregler skulle ändras för att underlätta för en minoritetsregering. Av förståeliga skäl har hans synpunkter nu blivit högaktuella. ”Det handlar bara om att i Riksdagsordningen skriva ned den praxis som redan gällt under 20 år”, säger han.
Molander, som ledde utredningen om de nya budgetreglerna i början av 1990-talet, vill att riksdagen fattar beslut om budgeten i sin helhet vilket skulle omöjliggöra för en riksdagsmajoritet att bryta ut vissa delar. Sedan 2010, när alliansen började regera i minoritet, har detta skett två gånger. De rödgröna och Sverigedemokraterna såg direkt efter valet 2010 till att minska utgifterna för regeringskansliet med 300 miljoner kronor och i så i fjol det mer omtalade fallet med skiktgränsen för statlig skatt.
Sedan, menar Molander, bör också riksdagsomröstningarna ändras så att varje ledamot bara får rösta för ett förslag, en ordning som redan finns i exempelvis Stortinget i Norge. Onsdagens händelse, då SD röstade på alliansens budgetförslag, hade ändå kunnat äga rum, men då till priset av att man som parti inte röstade på sin egen politik.
Invändningarna mot att genomföra ett sådant förslag är tydliga. Dels skulle regeringen få makt på bekostnad av riksdagen, som inte skulle få ändra ett kommatecken i budgeten. Och dels skulle en ändring i rådande läge kunna spela SD i händerna: ”Se, när vi äntligen kan påverka politiken stiftar man till och med nya lagar för att komma åt oss”.
Men vinsterna är minst lika tydliga. Det handlar som sagt bara om att lagfästa det man redan kommit överens om. Så här var det aldrig tänkt, att ett tredje block, det minsta, skulle rösta ned alla förslag som misshagade dem. Sannolikt kommer Sverige att fortsätta ha minoritetsregeringar under lång tid. Landet måste kunna styras och det går inte att vänta tills krutröken har lagt sig.