Ökade motsättningar mellan Ryssland och väst har skapat en ny geopolitisk verklighet i Östersjöområdet som Sverige måste förhålla sig till. Det är därför naturligt att Sveriges egen försvarsförmåga såväl som våra militära samarbeten med andra länder ges stort utrymme i det offentliga samtalet.
Med ett svenskt medlemskap i Nato skulle ”västs samlade konfliktavhållande förmåga” sannolikt öka. Det är en av slutsatserna i utredningen ”Säkerhet i en ny tid” av ambassadör Krister Bringéus som överlämnades till regeringen på fredagen. Ett isolerat ryskt angrepp på Sverige är, menar utredaren, inte troligt. Inte heller ett ryskt angrepp på någon av de baltiska staterna bedöms som sannolikt. Men, konstaterar utredningen samtidigt, vid en konflikt mellan Ryssland och Estland, Lettland eller Litauen skulle Sverige dras in redan i ett tidigt stadium.
Utredningen tillsattes av regeringen och M, C och KD som ett resultat av partiernas försvarsöverenskommelse 2015. Direktiven till utredningen tillåter inte Bringéus att ta ställning för eller emot en svensk anslutning till Nato men utredningen ger en god grund för fortsatt politisk diskussion om Sveriges militära samarbeten.
Regeringen håller fast vid att Sverige ska vara militärt alliansfritt medan de borgerliga partierna ser utredningen som en bekräftelse på att Sverige bör gå med i Nato. Liberalerna, som inte står bakom försvarsuppgörelsen, vill att regeringen och alliansen tillsammans utarbetar en färdplan för att Sverige ska vara fullvärdig Natomedlem senast 2020.
Ingen fråga är tydligen så viktig att det inte ska finnas plats för lite politiskt käbbel. Utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist anklagar de borgerliga partierna för att inte ta säkerhetspolitiken på allvar. I försvars-och säkerhetspolitiken ska vi undvika ”tvära kast” var det återkommande budskapet från de socialdemokratiska statsråden under fredagens presskonferens.
Nåja. Som en följd av Sveriges medlemskap i EU är den neutralitetspolitik som präglade efterkrigstiden officiellt överspelad. År 2009 antog också riksdagen en solidaritetsförklaring som slår fast att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om ett EU-land eller nordiskt land skulle utsättas för ett militärt angrepp. Med Peter Hultqvist som försvarsminister har det bilaterala försvarssamarbetet mellan Sverige och USA fördjupats. Sverige och Finland är redan nära samarbetspartners till Nato och var inbjudna som gäster till Natotoppmötet i Warszawa i somras. En svensk ansökan om Natomedlemskap kan mot den bakgrunden svårligen ses som ett ”tvärt kast”.
Säkerhet byggs i gemenskap. Om Sverige, tillsammans med Finland, blir fullvärdiga Natomedlemmar skulle det inte bara innebära försvarsgarantier för oss själva. Det skulle vara en solidaritetshandling i en orolig tid.
Sebastian Sundel
vik ledarskribent