Saudiarabien är en sunnimuslimsk absolut monarki. Landets styrande tillämpar en fundamentalistisk inriktning av islam, wahhabismen. Hur dess principer tar sig uttryck fick världen bevittna när saudierna inledde året med att avrätta 47 människor, anklagade för att ha deltagit i regimkritiska aktioner 2011.
Bland de avrättade fanns den shiamuslimske ledaren Nimr al-Nimr.
Verkställandet av dödsdomen har rört upp ilska i shiitiska Iran, Saudiarabiens ärkefiende nummer ett. Ayatolla Khamenei, Irans högste andlige och politiske ledare, meddelade att saudierna kommer att få utstå en ”gudomlig hämnd” för avrättningen, och på lördagskvällen stormades den saudiska ambassaden i Teheran, antagligen mer eller mindre understött av den iranska ledningen. Även i Irak, där shiiter är i majoritet, uppstod oro när två sunnitiska moskéer utsattes för bombdåd.
Saudierna svarade med att anklaga Iran för att lägga sig i landets inre angelägenheter och bröt de diplomatiska förbindelserna, precis som det Saudiallierade Bahrain.
Stämningen mellan de två konkurrerande stormakterna i Mellanöstern har med andra ord inte varit sämre på flera decennier.
Man kan ana vad denna dåliga stämning kommer att leda till. I mars förra året började Saudiarabien, med grönt ljus från USA, att bomba de Iranstödda huthimilisen i Jemen efter att rebellerna avsatt presidenten, som nu är tillbaka vid makten. I mitten av december inleddes en, förvisso illa efterföljd, vapenvila. Efter avrättningen av al-Nimr och de efterföljande diplomatiska kriserna meddelade saudierna att vapenvilan är över.
Många av Mellanösterns problem och konflikter finns närvarande i Jemen. Proxykriget mellan Iran och Saudiarabien är realpolitisk maktkamp såväl som en illustration av konflikten mellan sunni- och shiaislam. 2009 bildades en lokal al-Quaidagrupp i landet, med ambitionen att inrätta en islamisk stat på den Arabiska halvön. al-Quaida har lyckats ta kontroll över stora delar av östra Jemen.
Som om inte det var nog har Islamiska Staten dykt upp. IS tog exempelvis på sig terrorattentaten mot två shiamoskéer förra året.
Förlorarna i denna soppa av konflikter är den civila befolkningen. Den saudiledda koalitionen bombar skolor, marknader och bostadshus. Minst 6 000 människor har dödats och 30 000 skadats.
Att avrättningen av al-Nimr skulle leda till ett storskaligt krig mellan Saudiarabien och Iran är inte troligt. Däremot finns det en stor risk att detta krig via ombud, som förs inte bara i Jemen utan också i Syrien, kommer att intensifieras. Trots diplomatiska ansträngningar.
En upptrappning av den saudisk-iranska maktstriden är det sista världen behöver. Om förra året avslutades med en mild optimism genom försiktiga fredssamtal både i Jemen och i Syrien, inleddes detta år med ett bakslag. Och det är befolkningen i Mellanöstern som får betala priset.