Vanliga partier vill få fler röster och mer inflytande. SD:s mål är att ”ta över Svenska kyrkan och skapa ett nytt etablissemang”. Orden är Jimmie Åkessons i Kyrkans tidning i juli. Han fortsätter: ”Det ska vara vi som präglar samhället, inte vänsterliberalerna.” Det senare uttrycket är ett av extremhögerns kodord för alla aktörer i samhället som har en normal demokratisk grundsyn, präglad av öppenhet, mångfald och humanism.
Nästan detsamma sägs i Åkessons ”memoarbok” Satis polito: ”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss. Vi bekämpar det.” Det är denna världsbild som går igen när ledande SD-politiker kallar medier och journalister för ”nationens fiender” eller visar sympati för auktoritära regimer som i Ungern eller Ryssland..
Ytterst belysande är den riksdagsmotion om folkbildningen som väcktes 2015 med vikarierande partiledaren Mattias Karlsson som en av undertecknarna. Här var syftet att likrikta bildnings- och studieförbund i ”nationell” anda med hjälp av bidragssystemet och en omskrivning av Förvaltningslagen. Likriktning är nu också det mål man sätter för Svenska kyrkan.
Det är ingen tillfällighet, utan uttryck för en hel världsbild. Bäst har den sammanfattats av just Mattias Karlsson efter EU-valet 2014: Vår tids stora politiska konflikt står mellan ”värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler” och ”Den stora avgörande frågan om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”
Tankemönstret är gängse bland högerextrema partier av SD:s typ, liksom i den amerikanska så kallade altright-rörelsen. Likriktning av kultur, bildning och intellektuellt liv ses som ett förstadium till ett framtida politiskt maktövertagande. En av förbindelselänkarna mellan den amerikanska rörelsen och SD är Christopher Dulny – fram till i våras tjänsteman vid SD:s riksdagskansli och senare bland annat synlig i Charlottesville. På en svensk sajt med koppling till altright-rörelsen drivs nu kampanj för att läsarna ska rösta på SD i kyrkovalet.
Det finns goda skäl att mer generellt hålla den rena partipolitiken utanför Svenska kyrkan – statskyrkosystemet är ju avskaffat – och det är väl inte heller så troligt att SD skulle lyckas i ambitionen att ”ta över” en stor folkrörelse. Men det är viktigt att övriga medlemmar i Svenska kyrkan förstår vad syftet med SD:s dyra och intensiva valkampanj är. Man vill kunna utnyttja kyrkan som en plattform för sin planerade omvälvning av hela ”det kulturella narrativet” i Sverige. Den som inte vill vara med om det bör se till att rösta, på ett demokratiskt trovärdigt alternativ.
Håkan Holmberg