Nedläggningen av SJ:s pendeltrafik Uppsala-Stockholm i december skapar oro. Vilket i sig är dåliga nyheter för Uppsala och regionen. Förklaringen ”olönsamhet” skär i öronen på pendlare som sitter på överfulla tåg till och från jobbet. Likaså är det svårt att acceptera förklaringen om att det statliga SJ konkurrerats ut av det regionala Mälartåg.
Konkurrens är i grunden bra. SJ mötte konkurrensen från SL-pendeln som startade 2012, bland annat med införandet av direkttågen fem år senare, 30 minuter från central till central. Problemet är att SJ haft svårt att leverera, med förseningar och inställda tåg. Det gällde för övrigt också MTR, som tidigare i år fick sluta köra Mälartåg. Sedan i juni körs de tågen av Transdev.
Den som ska till jobbet bryr sig mindre om upphandlingarna, mindre om hur kostnader och intäkter fördelas genom biljettförsäljningen. Huvudsaken är att pendlingsresan är smidig och att den tar oss från A till B. För detta ändamål stoppar vi tre valsedlar i urnorna vart fjärde år, med hopp om leverans. Se till att tågen går bara!
Alla i landets mest expansiva region vill nu ha besked om pendlingen. Hur många avgångar i timmen blir det 2025? Hur ska bortfallet täckas upp? Hur påverkas det kommande fyrspåret? Regeringen gav klartecken för byggstart i mars 2023, förberedelserna börjar efter årsskiftet. ”Den ökade pendlingen, bostadsbyggandet och Arlandas utveckling gör att ostkustbanan inte räcker till”, sade infrastrukturministern Andreas Carlson (KD).
Ministern och berörda regionråd bör genast kalla till pressträff och berätta hur pendlingen Uppsala-Stockholm ska lösas. Blir det kraftiga försämringar kan man verkligen tala om bristande lönsamhet, inte bara för Stockholm/Uppsala utan för landet som helhet.
Järnvägen har verkliga problem i Sverige, med för få spår och ett eftersatt underhåll. Detta kräver mångmiljardinvesteringar som ska vägas mot de ökade behoven inom försvaret och i energisektorn för att ta några exempel. Man förstår att det kan ta tid, att inte alla bekymmer kan lösas samtidigt. Regionerna å sin sida har en motsvarande skuld inom vårdsystemet som toppar prioriteringslistan.
I ljuset av detta är lönsamhetsproblem på det som tidigare varit Sveriges mest lönsamma järnvägssträcka ett konstruerat problem. Att lösa dilemmat borde vara lika självklart som att inte hälla socker i tanken på landets motor. Trafikverket har bolag ”som vill ta över”, säger man till UNT. Mälartåg ska försöka ”öka antalet avgångar”. Men det är ett politiskt ansvar att se till att inte samma sak upprepas om ett eller två år. Se till att tågen går nu!