Konservativa Partido Popular (PP) gick framåt i det spanska nyvalet i söndags och premiärminister Mariano Rajoy kan ställa in sig på ytterligare fyra år i regeringsställning. Framgången beror inte på nyvunnen styrka hos PP utan på en kombination av konkurrenternas tillkortakommanden och en orolig omvärld, manifesterad av Brexitomröstningen bara tre dagar före den spanska valdagen.
För två år sedan i valet till EU-parlamentet var Podemos raketen i spansk politik som väckte uppståndelse långt utanför landets gränser. Gräsrotsrörelsen som föddes ur demonstrationerna mot åtstramningspolitiken i Spanien 2011-2012 skulle en gång för alla välta tvåpartisystemet och vädra ut korruptionen och maktmissbruket. Någon egen politik har man aldrig haft, förutom att man motsatt sig alla nedskärningar. Däremot har det funnits gott om hybris, särskilt hos partiledaren Pablo ”när jag blir statsminister” Iglesias.
Många Podemosbeslut under tiden efter det ordinarie parlamentsvalet i december kan hänföras till Iglesias själv. Som valsamverkan med de spanska kommunisterna och en rad ultimatum för politiska samarbeten. När resultatet nu uteblev ifrågasätts han starkt och stalltipset är att om Podemos finns kvar till valet 2020 är det som ett mer moget parti, kanske lett av Barcelonas borgmästare Ada Colau.
De verkliga majoriteter som skulle kunna bildas i parlamentet efter nyvalet är bara teoretiska. Till höger bygger det på medverkan av baskiska nationalister och på vänstersidan måste man, efter tappet för socialisterna PSOE och Podemos, ha med sig separatisterna från Katalonien. Det senare är det absolut stopp för i Socialistpartiet där partiledaren Pedro Sánchez förutsätts verka för att hålla ihop Spanien.
Däremot kan Sánchez nu få riva upp ett annat löfte, att aldrig stödja en regering ledd av rivalen PP. Någon koalition av tysk modell blir det knappast, även om Rajoy säger sig sikta mot en sådan. Så kan ju en segrare uttrycka sig från sin position då det är förloraren som riskerar att förintas om man går miste om oppositionsrollen. Nej, det mest realistiska är i stället att PSOE-ledamöterna lägger ned sina röster, släpper fram en PP-regering och siktar på 2020.
Mariano Rajoy vinner alltså trots att han inte gjort någonting åt korruptionen i sitt eget parti, där kanslichefen Luis Bárcenas själv fick bära skulden när utländska bankkonton med tiotals miljoner euro avslöjades. Han vinner trots att han gjort det mesta fel angående Kataloniens strävan mot en folkomröstning om självständighet. Och han vinner trots att han lovat att det ska vara slut på neddragningarna och samtidigt i ett ”hemligt” brev till EU-kommissionen i händelse av valseger lovat fler åtgärder mot budgetunderskottet på 5,1 procent av BNP.
Spanien måste regeras och PP och Rajoy är för närvarande det minst dåliga alternativet.