Det tjatas om att vi måste få in fler i arbete. Den höga arbetslösheten och den låga tillväxten kräver ju trots allt det. I sammanhanget brukar man lyfta två grupper som måste få större incitament för att jobba: unga och utrikesfödda. Och visst finns det stor potentiell arbetskraft bland dessa. Men en grupp som kan, vill och borde jobba är de äldre. Denna grupp tvingas dock bort från arbetsmarknaden på grund av åldersdiskriminering. Det har Sverige inte råd med – äldre borde bli billigare att anställa.
Pluskommissionen är ett initiativ som vill skapa en mer positiv syn på äldre på arbetsmarknaden. Enligt en undersökning som kommissionen beställt anser nio av tio svarande att man är mindre attraktiv på arbetsmarknaden efter 50 år. Denna attityd visar sig bland annat genom att endast två till tre procent av arbetssökande över 60 år ens får svar på sina ansökningar.
Statistiken talar sitt tydliga språk – åldersdiskrimineringen är stor på arbetsmarknaden. Samtidigt uppger 57 procent att de kan tänka sig jobba efter de nått pensionsålder. Och hur ofta hör man inte från bekanta som går i pension, inte för att de nödvändigtvis har tappat arbetslusten, utan för att de har nått vägens ände i karriären och ett nytt jobb inte är möjligt. Det är sorgligt.
Åldersdiskrimineringen kostar oss dyrt. I en debattartikel i Dagens Industri (30/1) uppskattar John Mellkvist, Pluskommissionens generalsekreterare, att kostnaden för åldersdiskrimineringen uppgår till 70 miljarder kronor per år. I jämförelse kan kostnaden för hela rättsväsendet nämnas som motsvarar 87 miljarder kronor. Det finns med andra ord mycket bra som hade kunnat göras med de missade skatteintäkterna.
Tyvärr tycks åldersdiskrimineringen ligga i den svenska kulturen då de andra nordiska länderna inte alls tampas med samma problem. Att ändra en sådan inbiten attityd är dock svårt, om inte omöjligt. Att skapa tydliga ekonomiska incitament för att anställa äldre är däremot lättare.
Visserligen är arbetsgivaravgiften redan lägre för äldre; de som har nått pensionsåldern är billigare att anställa. Men åldersdiskrimineringen är ett problem som börjar långt innan uppnådd pensionsålder. Det är därför rimligt att sänka arbetsgivaravgiften redan långt innan pensionsåldern – förslagsvis från 60 år.
Det är ett kärvt ekonomiskt läge som landet befinner sig i. Allt färre ska försörja allt fler. I en sådan situation har Sverige inte råd med att gå miste om arbetskraft på grund av åldersdiskriminerande arbetsgivare. De som vill och kan jobba ska också göra just det. Låt det också stämma för de äldre – sänk arbetsgivaravgiften för dem.