De två stora antietablissemangskandidaterna, Donald Trump och Bernie Sanders, tog som väntat varsin klar seger i primärvalet i New Hampshire natten till onsdagen. Signalen var så tydlig att förhandsfavoriterna nu måste se över sin egen politik och hitta nya lösningar. Att bara vänta på att ”det ska blåsa över” håller inte längre.
”Därför röstar arbetarklassen på Trump och Sanders” är rubriken på en intressant ledare av Mark Thoma (The Fiscal Times 10/2). Han driver tesen att samma väljare som känt sig förbisprungna av utvecklingen har sinsemellan olika syn på såväl orsaker som lösningar. Men de har samma mål, att bjudas in i värmen igen, och de tror att Trump respektive Sanders kan fixa det.
Om någon av dessa två mot förmodan väljs till president kommer deras väljare att bli besvikna, konstaterar Thoma. Sanders förslag, att höja lägstalöner och skattefinansiera vård och högre utbildning, har en populistisk grundton. Och Trump har knappt några förslag alls, undantaget muren mot Mexiko. Det kommer att ordna sig för alla i USA om presidenten stänger landet, är budskapet. ”I will make America great again”, som han uttrycker det.
Hillary Clinton fick inte den hedersamma förlust hon hoppades på i New Hampshire. Hon blev närmast krossad, 38 procent av rösterna mot 60 för Sanders. Clinton leder fortfarande den demokratiska kampen på riksnivå klart. Men hon är störd och hon är jagad. Samma kväll som förlusten i primärvalet var ett faktum började hon blicka framåt och hennes budskap var färgat av Sanderskampanjen: ”Folk har rätt att vara arga, men de är också hungriga”.
För Bernie Sanders har kommande problem fått ett positivt skimmer av att allt är möjligt. ”Obruten mark”, säger exempelvis hans stab om möjligheten att attrahera svarta och latinska väljare i South Carolina och Nevada härnäst. Hans kampanj liknas helt medvetet vid en revolution som står för någonting helt nytt i amerikansk politik. Demokraterna hade en liknande våg av fräschör genom Obamakampanjen 2008. Ingen minns den bättre än Hillary Clinton och hon riskerar att bli påmind igen den kommande tiden.
För republikanerna stod striden i New Hampshire om andraplatsen bakom Trump. Ohioguvernören John Kasich vann den kampen. Därmed kompliceras striden mellan de mer moderata republikanerna ytterligare. Tanken från partiet är att när alla utom en i skaran Rubio, Christie, Kasich och Bush dragit sig ur kommer summan av anhängare att räcka för att utmana Trump på allvar. Men vägen dit innebär verbalt slagsmål, som mellan Christie och Rubio nyligen, och den som njuter mest av detta är förstås Donald Trump.
Förändringens vindar har blåst genom politiken i många demokratiska länder och USA är inget undantag. Ett presidentval 2016 mellan Donald Trump och Bernie Sanders är en faktisk möjlighet och det skulle bli ett historiskt evenemang på mer än ett sätt.