Under de senaste 20 åren har riksdagspartierna tappat hälften av sina medlemmar.
Detta innebär inte att det politiska engagemanget har dött. Snarare än att dricka kaffe på lokalavdelningsmöten deltar människor i det politiska samtalet på internetforum och med digitala namninsamlingar. Det parlamentariska systemet är dock fortfarande i behov av människor som är villiga att ta förtroendeuppdrag på olika politiska nivåer. För att fylla stolarna i nämnder, fullmäktige och riksdag, där de verkliga besluten ändå fattas, måste människor vara beredda att axla ansvar.
På DN Debatt (23/6) meddelar en rad namnkunniga PR-konsulter och före detta politiker att de startar en politikerskola. Utbildningen, som inte ansluter sig till någon specifik politisk åskådning, ska ge deltagarna kunskaper om politiska spörsmål samt hur man blir en bra ledare. Eleverna ska sedan slussas in i de politiska partierna, redo att representera medlemskåren på förtroendeposter.
Det är behjärtansvärt att uppmuntra fler till politiskt engagemang i ett samhälle där skillnaden ökar mellan dem som aktivt deltar och dem som inte deltar alls i samhällsdebatten. Men initiativtagarna har missuppfattat något grundläggande. Att företräda ett politiskt parti är inte samma sak som att arbeta på en tankesmedja. En politiker är förtroendevald och ska representera partimedlemmar och väljare. Politiker beslutar över gemensamma resurser och stiftar våldsmonopolets lagar. Det innebär en särskild typ av ansvar.
För att nå högt upp på vallistorna krävs mer än vältalighet och ledaregenskaper. I ett parti behöver man lära sig att bilda interna allianser, kompromissa, söka förtroende och balansera falangstrider för att komma någon vart. Frifräsare från Politikerskolan utan vetskap om partistrukturer kommer knappast att bli långvariga.
Dessutom har politikern ett ansvar gentemot partimedlemmarna att hålla sig någorlunda till partiets ideologiska linje. Därför behöver man ha kunskap om partiets historia och känna sig hemma i dess grundläggande principer. En nybakad person från Politikerskolan kanske väljer parti efter vad som för tillfället verkar åtråvärt. Risken är att man då ser sig efter andra alternativ så fort partiledningen gör ett utspel som man inte håller med om. Det är inte stabilt på lång sikt.
I stället för att låta PR-konsulter utbilda unga politiker bör partierna själva ta ett större ansvar för att locka fler till sina organisationer och skapa en inkluderande miljö. Risken är annars att en bild av politiker som polerade PR-proffs utan förankring i varken verklighet eller idéer och visioner etablerar sig bland väljarna. Det skulle i sin tur skapa en större klyfta mellan dem som beslutar och dem som röstar, vilket är precis vad Politikerskolan säger sig vilja motarbeta.